Den långsamma vägen

På väg till Svalbard vill jag passa på att slå ett slag för den långsamma vägen. Om jag har möjlighet tar jag gärna landvägen till min destination, om tiden finns till det. Inte bara av miljöskäl. Tar jag flyget från Stockolm, via Oslo till Svalbard, hade det tagit sju timmar. Istället valde jag nattåget till Narvik och därifrån vidare med buss till Tromsö, där jag hoppar på flyget. Den långsammare vägen, som tog mig över ett dygn i resväg.

På vägen fick jag tid att uppleva förändringen i landskapet och det skiftande ljuset. Jag fick tid att reflektera över vart jag var på väg och vad jag lämnade bakom mig. Jag fick tid att hälsa på två vänner på vägen på den 68 breddgraden. Spendera en dag ute på fjället i Narvik och se solen blygsamt titta fram över bergskrönet. Värma mig framför brasan i en liten stuga utanför Tromsö. Sedan klev jag på flyget i Tromsö, redo för 78 grader nord.

Om Narvikäventyret finns beskrivet i Anna Malous blogg.

Solen tittar fram i Narvik.