En dag på inlandsisen

Hur är det då att jobba på en inlandsis? Nedan följer en redogörelse över en typisk dag för mig under detta fältarbete.

Klockan 8
Väckarklockan ringer i sovsäcken. Jag öppnar ögonen och det är svart. Mössan är nerdragen över ögonen och när jag lyfter på den ser jag ett lager av frost runt den lilla öppningen i sovsäcken. Kikar ut i tältet och konstaterar att det är sol ute, men blåsten slår mot tältduken.

Heidi, som jag delar tält med ligger som en stel pinne bredvid mig. Hon har inte en lika varm sovsäck med sig och sover med alla kläder och dunjacka på. Själv byter jag om till mina tre lager långkalsonger och skalbyxor, sätter på mig dunjackan och tar fram mina inneskor till skoterstövlarna som jag haft på torkning i sovsäcken under natten. Staplar ut och går till mattältet för att käka frukost, som består av havregrynsgröt med socker på.

Inne i mattältet.
Inne i mattältet.

Klockan 9
Jag är igång och lagar antenner som gått sönder under gårdagens radarmätningar. Det är ett pilligt jobb. Den svaga punkten på antennen är motstånden som sitter med fyra meters mellanrum på en 40 meter lång kabel. Som tur har vi ett tält som verkstad och jag slipper sitta ute i blåsten och löda.

Klockan 12
Dags att dra iväg med skoter och släde för dagens radarprofil. Planen för dagen är att göra cirka 100 km radarmätningar. Jag fyller en termos med varmvatten, tar en påse frystorkat och laddar fickorna fulla med choklad. Då det är lite snö i år, tar jag även med mig rep, sele och isskruvar.

Det finns många sprickor i isen, som jag inte vill ramla ner i. Skulle det inträffa är det tack och hej, isen är cirka 1200 meter djup. (En dag fastnar faktiskt skotern i en spricka, men allt gick bra…) Jag går till släden och startar upp radarprogrammet och ser till att GPSen fungerar. Vi rullar iväg i cirka 10 km/timmen.

Christian förser mottagaren med ström från ett batteri.

Klockan 15
Sitter på släden och kikar med jämna mellanrum på skärmen för att se att allting fungerar. Jag kan direkt se radarprofilen och bottentopografin. Kollar att signalen är tillräckligt stark (annars har antennen gått av) och kollar att GPSen loggar som den ska. Det är skakigt och ibland får jag hålla i mig ordentligt för att inte ramla av släden.

Jag på släden och skotern längre fram.
Jag på släden och skotern längre fram.

Klockan 18
Efter sex timmars radarmätningar är det dags för en kort paus. Jag stiger av släden och sträcker på mig. Känner mig stel i ryggen, då den hårda snön gör det väldigt stötigt att sitta på en träsläde utan fjädring. Försöker röra på mig så gott det går medan jag äter en påse frystorkat. Byter batterier, som förser datorn och GPSen med ström.

Klockan 21
Solen går ner och temperaturen faller snabbt. Jag sätter på mina batterivärmda sulor och försöker hålla värmen så gott det går. Vickar på fötterna och vevar med armarna. Ser till att mina goggles sitter bra och att inga bara fläckar är exponerade i ansiktet.

Har slumrat till på släden i mörkret efter 12 timmar radararbete. Tittar upp och ser att vi är på väg in i lägret igen. Stapplar av släden och försöker skaka liv i armar och ben. Bär in de tunga batterierna i utrustningstältet för laddning under natten.

Isdimma i lägret vid midnatt.
Isdimma i lägret vid midnatt.
Nedkyld och trött efter många timmar på släden.
Nedkyld och trött efter många timmar på släden.

Går in i mattältet och får middag, bestående av ris och curry. Maten serveras av Heidi och Sam, som jobbat med GPS-stationer i närheten av tältlägret under dagen. De har som vanligt undrat när vi ska komma tillbaka, men de har inte varit så oroliga då vi haft kontakt med satelittelefon under dagen.

Sam fixar en lampa i mattältet.
Sam fixar en lampa i mattältet.

Klockan 02
Läggdags. På vägen till mitt tält stannar jag upp för att titta på det fina norrskenet som rör sig över himlen. Öppnar det frosttäckta tältet, kryper ner i sovsäcken med mina två nalgeneflaskor fyllda med varmvatten och somnar omedelbart.