Polarfåglar #1: Grisslor

Djurlivet vid polarområdena är unikt och därför börjar jag en serie om polarfåglar.

Jag gillar alkor, efter att ha jobbat på Stora Karlsö utanför Gotland, där det finns stora kolonier av sillgrisslor och tordmular. Det är inte många svenskar som känner till alkor, men däremot känner alla till pingviner, som påminner mycket om alkor.

Pingviner och alkor är inte släkt, men vissa biologer anser att de utvecklat liknande egenskaper, eftersom de har ett liknande levnadssätt (kallas konvergent evolution).

Sillgrissla illustrerad av Aron Landahl.

Mer inte bättre för sillgrisslan
I måndags var jag och lyssnade på en licentiering på Stockholms universitet där Martina, som jag lärde känna på Stora Karlsö, presenterade sitt arbete med titeln Människan, sillgrisslor och modernt fiske – en fallstudie i Östersjön. Referatet från hennes senaste artikel kan ni hitta på Stockholm Resillience Centres hemsida.

Hon studerar förändringarna i Östersjöns ekosystem, genom att titta på sillgrisslornas förändrade kostvanor. Det är väl känt att på grund av utfiskningen av rovfisken torsk i Östersjön, har skarpsillen ökat i antal. När antalet skarpsillar ökar konkurrerar de om födan och blir mindre i storlek, ett fenomen som kallas för tusenbröder. Sillgrisslorna matar sina ungar med en fisk åt gången och storleken på fisken har en stor betydelse för häckningsframgången.

Dåliga föräldrar
Är sillgrisslorna dåliga föräldrar, som inte anpassar sig till detta, och bör anmälas till socialtjänsten? Troligtvis inte. Fåglarna har svårt att märka att fisken blir magrare.

Studien är viktig bortom Östersjön, eftersom andra marina toppredatorer runt om i världen också påverkas av överfiske och klimatförändringar. Vad händer till exempel med sjöfåglarna i Atlanten när fiskbestånden minskar och flyttar längre norrut på grund av det varmare klimatet? Fåglarna står inför ett verkligt problem, då de inte kan flyga hur långt som helst från kolonin för att hitta föda till ungarna.

Spetsbergsgrisslor.

Släkting i norr
Sillgrisslan (Uria aalge) häckar, förutom på Stora Karlsö, runt om på norra halvklotet. En nära släkting till sillgrisslan, som bara häckar i Arktis, är spetsbergsgrisslan (Uria lomvia).

Arterna skiljer sig genom att spetsbergsgrisslan har kortare och kraftigare näbb, mörkare färg på huvudet och en vit strimma på kanten av näbben. På Grönland häckar de i gigantiska kolonier som kan ha uppemot ett par miljoner fåglar. Jag har inte sett de stora kolonierna på Grönland, men däremot några små på Svalbard.