Teamet från Norsk Polarinstitutt. Från vänster: Tomas, Harvey, Geir och jag.
Andra fältsäsongen i MADICE projektet är nu över. Fältarbetet tog totalt 2 månader på Antarktis. Resan började som vanligt med att flyga från Oslo till Cape Town.
Mellanlandning i Camerun.
Cape Town.
Troll Airfield nästa.
Flyget från Cape Town till Troll.
Landat på Troll!
Sjukvårdskurs med övervintrade läkaren Johan.
Trollstationen.
Efter några dagar på Troll så flög vi till Novo Airfield. Det hade snöat 60 cm dagarna innan, så det var mycket jobb för flygplatspersonal att få bort all snö.
Vi packar ett mindre flyg för att åka vidare till Maitri.
På Troll Airfield innan avresa till Maitri.
Novo Airfield med all ny snö som kommit.
Toalettbaracken vid Novo Airield.
Vi fick vänta i den ryska mässen tills indierna kom och hämtade oss.
Fika i den rysska mässen.
Vår chaufför till Maitristationen.
Huvudbyggnaden av Maitristationen.
Vi hade fått fyra nya skotrar i år, som vår mekaniker Tomas sätter ihop.
Kaffepaus i verkstan med ”chai” och kakor.
Vi går igenom all utrustning och packar in allt i en kontainer.
Glaciärräddningskurs med Harvey.
Harvey visar hur man tar sig upp ur en spricka.
Vid välkomstmiddagen på stationen överräckte Geir Norska Polarinstitutets plakett.
Jag träffade Ankitha, den enda kvinnan på stationen förutom jag, som skulle övervintra på den indiska stationen Barathi. Hon jobbar för den indiska rymdorganisationen.
Lalu, den indiska expeditionsledaren, håller tal.
Hela teamet samlat utanför stationen.
När vi varit i Maitri några dagar och förberett all utrustning var det dags att bege sig ut i fält. Ett litet team hade åkt i förväg för att kolla säkerheten på den nya rutten. Men de kom inte så långt då nya oväder drog in från norr.
Stora snövallar hade bildats där det lilla teamet hade fått vänta ut ovädret.
Tomas ovanpå den största snövallen, där taket på pistmaskinen kan anas bakom.
När väl finvädret var tillbaka passade indierna på att kolla sin nya isborr.
Indisk kontainer, Antarktis
Det lilla teamet åker igen i förväg för att se om det går att hitta en säker rutt österut.
Vädret blir igen ostabilt. Här är toaletttältet, där dörren hela tiden snöade igen.
Väderstationen som jag satte upp förra året, stod kvar, vilket gjorde mig glad. Den var ursprungligen över två meter hög, men som ni ser har det snöat en del sedan dess.
Geir och jag tog oss en skotertur för att gräva upp en av radarna som hade övervintrat. Vi hittade platsen, men fick gräva över två meter ner för att hitta instrumenten.
Utsikten över havet, där havsisen fortfarande låg tät.
Våra övernattningstält.
Vi grävde också upp den andra radarn som övervintrat. Denna dag var det soligt och fint. Även här fick vi gräva ca. 2 meter ner för att hitta instrumenten.
Vi passerade ett sprickområde som vi märkt ut med flaggor året innan. Vi fick spendera lite tid med att förstärka snöbryggan som vi byggde förra året.
Vi använde två pistmaskiner för att fylla igen sprickan på nytt.
Vi besökte alla platser där vi gjort mätningar året innan för att göra en andra mätning av smältningen under isen.
Längre västerut hade havsisen smält och vi kunde se öppet vatten.
Vi firade vår indiska elektriker Tiwaris födelsedag.
Maha mäter höjden på isen med en GPS.
Mer öppet vatten och isberg. Förhoppningsvis får vi se en pingvin snart!
Stora snöbollar bildades på våra slädar efter en hel dag med mätningar.
Nytt oväder på ingång, så jag bestämde mig för att bättra på snöväggen vid mitt tält.
Vi fick förstås superb indisk mat, här lagad av mekaniker Negi and Rahul.
Efter stormen tog det ett tag att få igång snöskotrarna igen.
Bhanu och Harvey tar en snökärna för att beräkna snöns densitet.
Den indiska bomodulen, där indierna sov och alla måltider lagades.
Vi hade lite ont om aluminiumstakar så vi fick förlänga med bambu, för att kunna mäta hur mycket det snöat även nästa år.
Här mätte jag smältningen under isen igen.
Jag körde även några profiler med den lågfrekventa radarn för att se hur tjock isen var.
Bhanu körde högfrekvent radar för att kunna se hur smöackumulationen ändrats de senaste 50 åren.
Efter fyra veckor i fält tog vi oss tillbaka till Maitri igen. På vägen stötte vi på en adeliepingvin som hade bråttom till havet.
Sammanfattningsvis gick fältarbete bra även i år, men vi hade betydligt sämre väder denna gång, vilket gjorde att vi bara kunde återvända till de platser vi var på förra året. Ursprungliga planen var att besöka en tredje ishöjd längre österut (kallad Kamelryggen), men det gick inte vägen. Men vi lyckades besöka alla platser vi varit på innan och få in data från instrumenten.
Väl tillbaka på Troll, fick jag influensan trots att jag tagit vaccinet, men de andra deltog i det årliga springloppet på stationen.
