Jostedalsglaciären

P8010991.JPG

Sommaren är över och jag är tillbaka på kontoret i Tromsö. Men vad gör en glaciolog under sin semester? Jo, jag tog chansen att besöka en glaciär i Norge, eftersom det finns så många som 1 600 glaciärer i landet. I juli paddlade jag kajak över en sjö till den kalvande fronten av Jostedalsbreen, en glaciär som ligger mellan Bergen och Trondheim (”breen” betyder glaciär på norska).

Jostedalsbreen är den största glaciären på kontinentala Europa med en total yta på 480 kvadratkilometer. Många av de norska glaciärerna drar sig tillbaka snabbt och plasten kommer inte vara densamma den dagen jag kommer dit igen.

jostedalsbreen-1

 

 

 

Polarfåglar #6: Tretåig mås

NP041167.jpg

Sommar i Arktis!

Tidvatteglaciärer är viktiga födoplaser för fåglar denna tid på året. Kan du se vilken fågelart som sitter på isberget?

Fågeln kallas tretåig mås på svenska eller blacklegged kittiwake på engelska. Det engelska namnet härleds från dess kallelse, ett skikande ”kitee-wa-aaake, kitte-wa-aaake”. Du kan lätt identifiera fågeln då den har svarta ben.

Tretåig mås kallas krykkje på norska. Det latinska släktnamnet Rissa kommer från isländska, där fåglarna kallas Rita, och artnamnet tridactyla kommer från antik grekiska och betyder tretåig. Fågelns baktå är så liten att det ser ut som att den bara har tre tår.

Tretåig mås lever i kolonier i Arktis, ofta på branta bergssluttningar. I Tromsö, där jag har mitt kontor, häckar tretåig mås på byggnaderna i stan. Den livnär sig på små fiskar och räkor. Vid tidvattenglaciärer lyfts dessa djur upp till havsytan av smältvattnet som kommer ut från smältvattenkanaler på botten av glaciärens front.

Arten är en av de populationsrikaste sjöfåglarna i världen, även om nyligen gjorda studier visar att deras antal minskar snabbt. Därför har IUCN (International Union for Conservation of Nature) listat tretåig mås som en sårbar art.

Foton: Tretåig mås på Svalbard av Geir Wing Gabrielsen, fågelforskare på Norska Polarinstitutet

KrykkjerKrykkjer på lite isfjell

 

Isberg i Antarktiska oceanien

isberg3

Norska Polarinstitutets forskningsfartyg Kronprins Haakon har varit borta i några månader på fältarbete i Antarktiska oceanien. På vägen passerade skeppet många isberg av olika storlekar. De minsta isbergen kallas ”growlers”. En av de största isblocken var rester av världens största registrerade isberg, kallad B-15, som har sitt ursprung från Rosshelfisen, på andra sidan Antarktis, där den kalvade − bröts loss ut i havet − i mars 2000. Isberg som är bredare än tio nautiska mil får namn och spåras av US National Ice Center. B-15 har nu brutit upp i många mindre bitar på vägen västerut runt kontinenten.

Foton: John Olav Vinge (läkare ombord)

Konferens i Wien

1.jpg

EGU − Europeiska geovetenskapsunionen − är Europas främsta geovetenskapliga organisation och är inriktad på forskning inom jord-, planet- och rymdvetenskapen till förmån för mänskligheten över hela världen. Organisationen grundades 2002 och har huvudkontor i München, Tyskland.

Det är en ideell internationell organisation av forskare från hela världen. Varje år ordnas en stor konferens i Wien. Jag var där för första gången i år och presenterade min senaste forskning från Antarktis.

Konferensen samlar årligen cirka 14 000 forskare från hela världen. Sammanträdena omfattar ett brett spektrum av ämnen, inklusive vulkanologi, planeten, jordens interna struktur och atmosfär, klimat samt energi och resurser.

Wien är också en trevlig stad med många bra museer, restauranger och kulturella evenemang. Så här i påsktider fanns det även många marknader att besöka.

3.jpg
Påskmarknad i Wien

Profil på instagram

Kajaktur på Kongsfjorden, Svalbard

Min forskargrupp på Norska Polarinstitutet har ett konto på Instagram (@npiglaciology) där vi varje fredag postar bilder under temat #fieldphotofriday. Denna vecka var det min tur att bli presenterad. Nedan är en översättning till svenska.

Namn:
Katrin Lindbäck

Var kommer du ifrån?
Sverige

När flyttade du till Tromsö?
Oktober 2015

Vad jobbar du med?
Jag jobbar för närvarande i MADICE-projektet i Antarktis som glaciolog. I projektet undersöker jag inlandsisen i kustregionen i Dronning Maud Land, den delen av Antarktis som ligger söder om Afrika. Vi ser inte några betydande effekter av klimatförändringarna just nu, men snabba förändringar kan komma att ske i framtiden.

Vad var ditt drömjobb när du var barn?
Veterinär som arbetar med vilda djur.

Vad är det bästa med att vara en forskare?
Att få resa till avlägsna platser där få människor har varit tidigare.

Vad studerade du?
Ekosystemteknik (civilingenjör i Lund)

Vad är ditt roligaste eller värsta fältarbetsminne?
Det roligaste som hänt mig var på Grönland när jag försovit mig en morgon när en helikopter landade bara några meter från mitt tält. Helikoptern hade flugit hela vägen från Irland för att hjälpa oss med fältarbetet. Hur kunde jag inte vakna upp från det oljudet? Sedan hände det värsta. När helikoptern skulle ta av igen kunde den inte starta. Startbatteriet var för kallt, det var -30° C. Lyckligtvis hittade vi en lösning. Vi seriekopplade några av bilbatterierna vi hade i lägret för att starta helikoptermotorn. Det fungerade!

Vad är ditt favorit polardjur?
Sillgrissla. De är våra pingviner i norr. De är inte släkt med pingviner, men har utvecklat liknande färdigheter som pingviner på grund av deras liknande levnadsmiljöer. Forskare kallar detta för konvergerande utveckling. Sillgrisslor häckar i Grönland i stora kolonier med upp till en miljon fåglar. De är riktigt bra simmare och kan dyka ner till ca 200 meter. De föredrar att simma när det är på havet och flyger mest när de ska upp till sina bon. De kan fortfarande flyga jämfört med pingviner, men är verkligen dåliga på det  med sina små vingar.

Mörkertiden

Gammelhuset på Vannøy, en stuga som drivs av Norska Turistföreningen (DNT).

Jag bor sedan tre och ett halvt år tillbaka i Tromsö, Norge, på den 69e breddgraden. När en bor här, innebär det att spendera två vintermånader (från slutet av november till slutet av januari) i ”polarnatt”, då solen inte stiger över horisonten. Under denna tid blir det inte helt mörkt och det kallas ibland för den blåa tiden, på grund av skymningsljuset ett par timmar runt lunchtid. Blir folk deppiga när man inte ser solen så länge? En nyligen genomförd studie vid Tromsö universitet visade att människor här inte är mer trötta under polarnatten än i södra Skandinavien. Forskarna jämförde personer som bor i södra Norge, Tromsö och Svalbard. Ju längre norrut personerna bodde desto mer positiva var de till mörkret. Anledningen till detta var att folk fortfarande spenderar tid utomhus trots att det är mörkt och att de har mysiga stunder inomhus med braskaminer och ljus tillsammans med familj och vänner. På norska skulle du säga att det är ”koseligt”.

Snart kommer solen tillbaka över horisonten och då äter vi solbollar!

God Jul och Gott Nytt År!

241
Foto: Kathy Licht (IUPUI)

När jag är på fältarbete under jul och nyår kan jag inte fira på samma sätt som hemma. Därför försöker jag leta efter naturens egna julpynt! Ovan är ett exempel. Bilden är från Lawglaciären i de Transantarktiska bergen, Antarktis, mellan Rosshelfisen och Sydpolen. Där spenderade jag jul och nyår för tre år sedan. Vi hade inte mousserande drycker, men vi hade luftbubblor fångade i glaciäris!

I år firar jag min första jul hemma på fyra år. Det känns annorlunda och lite exotiskt!