Isberg i Antarktiska oceanien

isberg3

Norska Polarinstitutets forskningsfartyg Kronprins Haakon har varit borta i några månader på fältarbete i Antarktiska oceanien. På vägen passerade skeppet många isberg av olika storlekar. De minsta isbergen kallas ”growlers”. En av de största isblocken var rester av världens största registrerade isberg, kallad B-15, som har sitt ursprung från Rosshelfisen, på andra sidan Antarktis, där den kalvade − bröts loss ut i havet − i mars 2000. Isberg som är bredare än tio nautiska mil får namn och spåras av US National Ice Center. B-15 har nu brutit upp i många mindre bitar på vägen västerut runt kontinenten.

Foton: John Olav Vinge (läkare ombord)

Konferens i Wien

1.jpg

EGU − Europeiska geovetenskapsunionen − är Europas främsta geovetenskapliga organisation och är inriktad på forskning inom jord-, planet- och rymdvetenskapen till förmån för mänskligheten över hela världen. Organisationen grundades 2002 och har huvudkontor i München, Tyskland.

Det är en ideell internationell organisation av forskare från hela världen. Varje år ordnas en stor konferens i Wien. Jag var där för första gången i år och presenterade min senaste forskning från Antarktis.

Konferensen samlar årligen cirka 14 000 forskare från hela världen. Sammanträdena omfattar ett brett spektrum av ämnen, inklusive vulkanologi, planeten, jordens interna struktur och atmosfär, klimat samt energi och resurser.

Wien är också en trevlig stad med många bra museer, restauranger och kulturella evenemang. Så här i påsktider fanns det även många marknader att besöka.

3.jpg
Påskmarknad i Wien

Profil på instagram

Kajaktur på Kongsfjorden, Svalbard

Min forskargrupp på Norska Polarinstitutet har ett konto på Instagram (@npiglaciology) där vi varje fredag postar bilder under temat #fieldphotofriday. Denna vecka var det min tur att bli presenterad. Nedan är en översättning till svenska.

Namn:
Katrin Lindbäck

Var kommer du ifrån?
Sverige

När flyttade du till Tromsö?
Oktober 2015

Vad jobbar du med?
Jag jobbar för närvarande i MADICE-projektet i Antarktis som glaciolog. I projektet undersöker jag inlandsisen i kustregionen i Dronning Maud Land, den delen av Antarktis som ligger söder om Afrika. Vi ser inte några betydande effekter av klimatförändringarna just nu, men snabba förändringar kan komma att ske i framtiden.

Vad var ditt drömjobb när du var barn?
Veterinär som arbetar med vilda djur.

Vad är det bästa med att vara en forskare?
Att få resa till avlägsna platser där få människor har varit tidigare.

Vad studerade du?
Ekosystemteknik (civilingenjör i Lund)

Vad är ditt roligaste eller värsta fältarbetsminne?
Det roligaste som hänt mig var på Grönland när jag försovit mig en morgon när en helikopter landade bara några meter från mitt tält. Helikoptern hade flugit hela vägen från Irland för att hjälpa oss med fältarbetet. Hur kunde jag inte vakna upp från det oljudet? Sedan hände det värsta. När helikoptern skulle ta av igen kunde den inte starta. Startbatteriet var för kallt, det var -30° C. Lyckligtvis hittade vi en lösning. Vi seriekopplade några av bilbatterierna vi hade i lägret för att starta helikoptermotorn. Det fungerade!

Vad är ditt favorit polardjur?
Sillgrissla. De är våra pingviner i norr. De är inte släkt med pingviner, men har utvecklat liknande färdigheter som pingviner på grund av deras liknande levnadsmiljöer. Forskare kallar detta för konvergerande utveckling. Sillgrisslor häckar i Grönland i stora kolonier med upp till en miljon fåglar. De är riktigt bra simmare och kan dyka ner till ca 200 meter. De föredrar att simma när det är på havet och flyger mest när de ska upp till sina bon. De kan fortfarande flyga jämfört med pingviner, men är verkligen dåliga på det  med sina små vingar.

Mörkertiden

Gammelhuset på Vannøy, en stuga som drivs av Norska Turistföreningen (DNT).

Jag bor sedan tre och ett halvt år tillbaka i Tromsö, Norge, på den 69e breddgraden. När en bor här, innebär det att spendera två vintermånader (från slutet av november till slutet av januari) i ”polarnatt”, då solen inte stiger över horisonten. Under denna tid blir det inte helt mörkt och det kallas ibland för den blåa tiden, på grund av skymningsljuset ett par timmar runt lunchtid. Blir folk deppiga när man inte ser solen så länge? En nyligen genomförd studie vid Tromsö universitet visade att människor här inte är mer trötta under polarnatten än i södra Skandinavien. Forskarna jämförde personer som bor i södra Norge, Tromsö och Svalbard. Ju längre norrut personerna bodde desto mer positiva var de till mörkret. Anledningen till detta var att folk fortfarande spenderar tid utomhus trots att det är mörkt och att de har mysiga stunder inomhus med braskaminer och ljus tillsammans med familj och vänner. På norska skulle du säga att det är ”koseligt”.

Snart kommer solen tillbaka över horisonten och då äter vi solbollar!

God Jul och Gott Nytt År!

241
Foto: Kathy Licht (IUPUI)

När jag är på fältarbete under jul och nyår kan jag inte fira på samma sätt som hemma. Därför försöker jag leta efter naturens egna julpynt! Ovan är ett exempel. Bilden är från Lawglaciären i de Transantarktiska bergen, Antarktis, mellan Rosshelfisen och Sydpolen. Där spenderade jag jul och nyår för tre år sedan. Vi hade inte mousserande drycker, men vi hade luftbubblor fångade i glaciäris!

I år firar jag min första jul hemma på fyra år. Det känns annorlunda och lite exotiskt!

Glaciärens partytrick

Isberg i Diskobukten, Grönland.

Till skillnad från havsis, som är fruset havsvatten, är isberg isstycken som har brutits loss från en glaciär eller en shelfis. Cirka 90% av isberget ligger under vatten. Detta beror på att densiteten hos ren is är lägre än havsvattnets densitet, enligt Archimedes princip.

Den ökade kalvningen av isberg från land till hav, resulterar i stigande havsnivåer. Men det är inte bara sorgligt, det här är också ett av naturens partytrick! När isberg smälter, skapas ett knastrigt ljud när vattnet når komprimerade luftbubblor som fångats i isen. När det händer sprängs bubblorna av övertrycket, vilket medför det poppande ljudet. Detta gör glaciäris populär i partydrycker, i alla fall bland glaciärforskare!

Polar 2018

Davos, Schweiz.

I slutet av juni var jag i Davos, Schweiz på konferensen POLAR2018. Det var ett sammanslaget event mellan SCAR (the Scientific Committee on Antarctic Research) och IASC (the International Arctic Science Committee). På mötet samlades forskare från hela världen för att diskutera de senaste forskningsresultaten från Arktis och Antarktis. Många fynd är alarmerande, och klimatförändringen har nu påverkat alla hörn av jorden. Antarktis, den mest avlägsna och isolerade platsen på jorden, påverkas också av Antropocen, den här nya epoken när människor är den största kraften som påverkar jordens geologi och ekosystem. Davos är också den plats där världsekonomiska forumet äger rum varje år.

Meddelandet från POLAR2018 är tydligt: ​​Det är nu upp till oss att bestämma Antarktis framtid. Det är fortfarande ett val men vi har inte mycket tid.

Efter Davos gjorde jag en efterlängtad roadtrip genom Östeuropa tillsammans med min partner Magnus. Det kändes bra att försöka minimera flygandet. Vi besökte ettt tiotal länder och hade med oss våra mountainbikes. Nedan är lite bilder från den resan.