Blogg

Profil på instagram

Kajaktur på Kongsfjorden, Svalbard

Min forskargrupp på Norska Polarinstitutet har ett konto på Instagram (@npiglaciology) där vi varje fredag postar bilder under temat #fieldphotofriday. Denna vecka var det min tur att bli presenterad. Nedan är en översättning till svenska.

Namn:
Katrin Lindbäck

Var kommer du ifrån?
Sverige

När flyttade du till Tromsö?
Oktober 2015

Vad jobbar du med?
Jag jobbar för närvarande i MADICE-projektet i Antarktis som glaciolog. I projektet undersöker jag inlandsisen i kustregionen i Dronning Maud Land, den delen av Antarktis som ligger söder om Afrika. Vi ser inte några betydande effekter av klimatförändringarna just nu, men snabba förändringar kan komma att ske i framtiden.

Vad var ditt drömjobb när du var barn?
Veterinär som arbetar med vilda djur.

Vad är det bästa med att vara en forskare?
Att få resa till avlägsna platser där få människor har varit tidigare.

Vad studerade du?
Ekosystemteknik (civilingenjör i Lund)

Vad är ditt roligaste eller värsta fältarbetsminne?
Det roligaste som hänt mig var på Grönland när jag försovit mig en morgon när en helikopter landade bara några meter från mitt tält. Helikoptern hade flugit hela vägen från Irland för att hjälpa oss med fältarbetet. Hur kunde jag inte vakna upp från det oljudet? Sedan hände det värsta. När helikoptern skulle ta av igen kunde den inte starta. Startbatteriet var för kallt, det var -30° C. Lyckligtvis hittade vi en lösning. Vi seriekopplade några av bilbatterierna vi hade i lägret för att starta helikoptermotorn. Det fungerade!

Vad är ditt favorit polardjur?
Sillgrissla. De är våra pingviner i norr. De är inte släkt med pingviner, men har utvecklat liknande färdigheter som pingviner på grund av deras liknande levnadsmiljöer. Forskare kallar detta för konvergerande utveckling. Sillgrisslor häckar i Grönland i stora kolonier med upp till en miljon fåglar. De är riktigt bra simmare och kan dyka ner till ca 200 meter. De föredrar att simma när det är på havet och flyger mest när de ska upp till sina bon. De kan fortfarande flyga jämfört med pingviner, men är verkligen dåliga på det  med sina små vingar.

Mörkertiden

Gammelhuset på Vannøy, en stuga som drivs av Norska Turistföreningen (DNT).

Jag bor sedan tre och ett halvt år tillbaka i Tromsö, Norge, på den 69e breddgraden. När en bor här, innebär det att spendera två vintermånader (från slutet av november till slutet av januari) i ”polarnatt”, då solen inte stiger över horisonten. Under denna tid blir det inte helt mörkt och det kallas ibland för den blåa tiden, på grund av skymningsljuset ett par timmar runt lunchtid. Blir folk deppiga när man inte ser solen så länge? En nyligen genomförd studie vid Tromsö universitet visade att människor här inte är mer trötta under polarnatten än i södra Skandinavien. Forskarna jämförde personer som bor i södra Norge, Tromsö och Svalbard. Ju längre norrut personerna bodde desto mer positiva var de till mörkret. Anledningen till detta var att folk fortfarande spenderar tid utomhus trots att det är mörkt och att de har mysiga stunder inomhus med braskaminer och ljus tillsammans med familj och vänner. På norska skulle du säga att det är ”koseligt”.

Snart kommer solen tillbaka över horisonten och då äter vi solbollar!

God Jul och Gott Nytt År!

241
Foto: Kathy Licht (IUPUI)

När jag är på fältarbete under jul och nyår kan jag inte fira på samma sätt som hemma. Därför försöker jag leta efter naturens egna julpynt! Ovan är ett exempel. Bilden är från Lawglaciären i de Transantarktiska bergen, Antarktis, mellan Rosshelfisen och Sydpolen. Där spenderade jag jul och nyår för tre år sedan. Vi hade inte mousserande drycker, men vi hade luftbubblor fångade i glaciäris!

I år firar jag min första jul hemma på fyra år. Det känns annorlunda och lite exotiskt!

Glaciärens partytrick

Isberg i Diskobukten, Grönland.

Till skillnad från havsis, som är fruset havsvatten, är isberg isstycken som har brutits loss från en glaciär eller en shelfis. Cirka 90% av isberget ligger under vatten. Detta beror på att densiteten hos ren is är lägre än havsvattnets densitet, enligt Archimedes princip.

Den ökade kalvningen av isberg från land till hav, resulterar i stigande havsnivåer. Men det är inte bara sorgligt, det här är också ett av naturens partytrick! När isberg smälter, skapas ett knastrigt ljud när vattnet når komprimerade luftbubblor som fångats i isen. När det händer sprängs bubblorna av övertrycket, vilket medför det poppande ljudet. Detta gör glaciäris populär i partydrycker, i alla fall bland glaciärforskare!

Polar 2018

Davos, Schweiz.

I slutet av juni var jag i Davos, Schweiz på konferensen POLAR2018. Det var ett sammanslaget event mellan SCAR (the Scientific Committee on Antarctic Research) och IASC (the International Arctic Science Committee). På mötet samlades forskare från hela världen för att diskutera de senaste forskningsresultaten från Arktis och Antarktis. Många fynd är alarmerande, och klimatförändringen har nu påverkat alla hörn av jorden. Antarktis, den mest avlägsna och isolerade platsen på jorden, påverkas också av Antropocen, den här nya epoken när människor är den största kraften som påverkar jordens geologi och ekosystem. Davos är också den plats där världsekonomiska forumet äger rum varje år.

Meddelandet från POLAR2018 är tydligt: ​​Det är nu upp till oss att bestämma Antarktis framtid. Det är fortfarande ett val men vi har inte mycket tid.

Efter Davos gjorde jag en efterlängtad roadtrip genom Östeuropa tillsammans med min partner Magnus. Det kändes bra att försöka minimera flygandet. Vi besökte ettt tiotal länder och hade med oss våra mountainbikes. Nedan är lite bilder från den resan.

Sprickor i isen

IMG_6424
Harvey firar ner för att kolla om sprickan är tillräckligt smal för att kunna höra över med pistmaskin.

Nästan hela Antarktis är täckt av is, vilket innebär att de flesta glaciärerna flyter ut i havet, där de bildar shelfisar som i sin tur kalvar isberg ut i havet. Den flytande shelfisen varierar i höjd på grund av tidvatten, atmosfärstryck och andra havsprocesser. Området där isen övergår från att vara i kontakt med berggrunden till fritt flytande i havet kallas grundningszon (grounding zone på engelska).

Området är vanligtvis flera kilometer brett. I området kan det finnas många glaciärsprickor på grund av spänningar i isen. På bilden inspekterar Harvey, vår säkerhetsansvarige, bredden på en sådan spricka. Om sprickorna är för breda för att korsa säkert, måste vi fylla igen dem med snö, vilket kan ta flera dagar. Då sprickorna ofta är översnöade söker vi först efter dem med en högfrekvent radar monterad på pistmaskinen.

Tillbaka söderut

1
Teamet från Norsk Polarinstitutt. Från vänster: Tomas, Harvey, Geir och jag.

Andra fältsäsongen i MADICE projektet är nu över. Fältarbetet tog totalt 2 månader på Antarktis. Resan började som vanligt med att flyga från Oslo till Cape Town.

Efter några dagar på Troll så flög vi till Novo Airfield. Det hade snöat 60 cm dagarna innan, så det var mycket jobb för flygplatspersonal att få bort all snö.

När vi varit i Maitri några dagar och förberett all utrustning var det dags att bege sig ut i fält. Ett litet team hade åkt i förväg för att kolla säkerheten på den nya rutten. Men de kom inte så långt då nya oväder drog in från norr.

Efter fyra veckor i fält tog vi oss tillbaka till Maitri igen. På vägen stötte vi på en adeliepingvin som hade bråttom till havet.

Sammanfattningsvis gick fältarbete bra även i år, men vi hade betydligt sämre väder denna gång, vilket gjorde att vi bara kunde återvända till de platser vi var på förra året. Ursprungliga planen var att besöka en tredje ishöjd längre österut (kallad Kamelryggen), men det gick inte vägen. Men vi lyckades besöka alla platser vi varit på innan och få in data från instrumenten.

Väl tillbaka på Troll, fick jag influensan trots att jag tagit vaccinet, men de andra deltog i det årliga springloppet på stationen.