Isberg i Antarktiska oceanien

isberg3

Norska Polarinstitutets forskningsfartyg Kronprins Haakon har varit borta i några månader på fältarbete i Antarktiska oceanien. På vägen passerade skeppet många isberg av olika storlekar. De minsta isbergen kallas ”growlers”. En av de största isblocken var rester av världens största registrerade isberg, kallad B-15, som har sitt ursprung från Rosshelfisen, på andra sidan Antarktis, där den kalvade − bröts loss ut i havet − i mars 2000. Isberg som är bredare än tio nautiska mil får namn och spåras av US National Ice Center. B-15 har nu brutit upp i många mindre bitar på vägen västerut runt kontinenten.

Foton: John Olav Vinge (läkare ombord)

Profil på instagram

Kajaktur på Kongsfjorden, Svalbard

Min forskargrupp på Norska Polarinstitutet har ett konto på Instagram (@npiglaciology) där vi varje fredag postar bilder under temat #fieldphotofriday. Denna vecka var det min tur att bli presenterad. Nedan är en översättning till svenska.

Namn:
Katrin Lindbäck

Var kommer du ifrån?
Sverige

När flyttade du till Tromsö?
Oktober 2015

Vad jobbar du med?
Jag jobbar för närvarande i MADICE-projektet i Antarktis som glaciolog. I projektet undersöker jag inlandsisen i kustregionen i Dronning Maud Land, den delen av Antarktis som ligger söder om Afrika. Vi ser inte några betydande effekter av klimatförändringarna just nu, men snabba förändringar kan komma att ske i framtiden.

Vad var ditt drömjobb när du var barn?
Veterinär som arbetar med vilda djur.

Vad är det bästa med att vara en forskare?
Att få resa till avlägsna platser där få människor har varit tidigare.

Vad studerade du?
Ekosystemteknik (civilingenjör i Lund)

Vad är ditt roligaste eller värsta fältarbetsminne?
Det roligaste som hänt mig var på Grönland när jag försovit mig en morgon när en helikopter landade bara några meter från mitt tält. Helikoptern hade flugit hela vägen från Irland för att hjälpa oss med fältarbetet. Hur kunde jag inte vakna upp från det oljudet? Sedan hände det värsta. När helikoptern skulle ta av igen kunde den inte starta. Startbatteriet var för kallt, det var -30° C. Lyckligtvis hittade vi en lösning. Vi seriekopplade några av bilbatterierna vi hade i lägret för att starta helikoptermotorn. Det fungerade!

Vad är ditt favorit polardjur?
Sillgrissla. De är våra pingviner i norr. De är inte släkt med pingviner, men har utvecklat liknande färdigheter som pingviner på grund av deras liknande levnadsmiljöer. Forskare kallar detta för konvergerande utveckling. Sillgrisslor häckar i Grönland i stora kolonier med upp till en miljon fåglar. De är riktigt bra simmare och kan dyka ner till ca 200 meter. De föredrar att simma när det är på havet och flyger mest när de ska upp till sina bon. De kan fortfarande flyga jämfört med pingviner, men är verkligen dåliga på det  med sina små vingar.

God Jul och Gott Nytt År!

241
Foto: Kathy Licht (IUPUI)

När jag är på fältarbete under jul och nyår kan jag inte fira på samma sätt som hemma. Därför försöker jag leta efter naturens egna julpynt! Ovan är ett exempel. Bilden är från Lawglaciären i de Transantarktiska bergen, Antarktis, mellan Rosshelfisen och Sydpolen. Där spenderade jag jul och nyår för tre år sedan. Vi hade inte mousserande drycker, men vi hade luftbubblor fångade i glaciäris!

I år firar jag min första jul hemma på fyra år. Det känns annorlunda och lite exotiskt!

Sprickor i isen

IMG_6424
Harvey firar ner för att kolla om sprickan är tillräckligt smal för att kunna höra över med pistmaskin.

Nästan hela Antarktis är täckt av is, vilket innebär att de flesta glaciärerna flyter ut i havet, där de bildar shelfisar som i sin tur kalvar isberg ut i havet. Den flytande shelfisen varierar i höjd på grund av tidvatten, atmosfärstryck och andra havsprocesser. Området där isen övergår från att vara i kontakt med berggrunden till fritt flytande i havet kallas grundningszon (grounding zone på engelska).

Området är vanligtvis flera kilometer brett. I området kan det finnas många glaciärsprickor på grund av spänningar i isen. På bilden inspekterar Harvey, vår säkerhetsansvarige, bredden på en sådan spricka. Om sprickorna är för breda för att korsa säkert, måste vi fylla igen dem med snö, vilket kan ta flera dagar. Då sprickorna ofta är översnöade söker vi först efter dem med en högfrekvent radar monterad på pistmaskinen.

Tillbaka söderut

1
Teamet från Norsk Polarinstitutt. Från vänster: Tomas, Harvey, Geir och jag.

Andra fältsäsongen i MADICE projektet är nu över. Fältarbetet tog totalt 2 månader på Antarktis. Resan började som vanligt med att flyga från Oslo till Cape Town.

Efter några dagar på Troll så flög vi till Novo Airfield. Det hade snöat 60 cm dagarna innan, så det var mycket jobb för flygplatspersonal att få bort all snö.

När vi varit i Maitri några dagar och förberett all utrustning var det dags att bege sig ut i fält. Ett litet team hade åkt i förväg för att kolla säkerheten på den nya rutten. Men de kom inte så långt då nya oväder drog in från norr.

Efter fyra veckor i fält tog vi oss tillbaka till Maitri igen. På vägen stötte vi på en adeliepingvin som hade bråttom till havet.

Sammanfattningsvis gick fältarbete bra även i år, men vi hade betydligt sämre väder denna gång, vilket gjorde att vi bara kunde återvända till de platser vi var på förra året. Ursprungliga planen var att besöka en tredje ishöjd längre österut (kallad Kamelryggen), men det gick inte vägen. Men vi lyckades besöka alla platser vi varit på innan och få in data från instrumenten.

Väl tillbaka på Troll, fick jag influensan trots att jag tagit vaccinet, men de andra deltog i det årliga springloppet på stationen.

Bäckar på isen

IMG_7227
Bäckar på isen som är svåra att korsa.

Vi tänker ofta på Antarktis som en kall plats, med temperaturer långt under fryspunkten. Men det är inte alltid kallt. Bilden ovan är tagen i östra Antarktis, i ett område där starka vindar blåser ned från högre höjder uppe på isplatån (så kallade katabatiska vindar). De kalla vindarna blandas med varmare kustluft  och skapar ett relativt varmt mikroklimat där lufttemperaturerna kan vara 3º C högre än på andra platser i regionen. Det kan till och med bli så varmt att stora områden av blåis smälter, platser där vinden har blåst bort all snö från isytan.

Smältvattnet rinner nedför sluttningen och samlas till bäckar och sjöar. På natten fryser vattnet till is och detta gör att det kan bli en enda sörja av is och vatten, nästan som en sumpmark. Detta gör det svårt att färdas genom sådana områden. Pistmaskinen på bilden körde fast strax efter att bilden togs. Sedan tog det tre dagar för oss att få loss den.

Indiskt-norskt samarbete vid den antarktiska kusten

dml_nivlisen
Nivlsisen är området i Drottning Maud Land där vi var ute på den sex veckor långa expeditionen. Troll och Maitristationerna syns även på kartan.

Nu är vi tillbaka i Norge efter ett lyckat fältarbete i Antarktis. Nedan är lite bilder från tiden vi var ute i fält. Vi flög först från norska Trollstationen till Maitristationen, som ligger brevid Novo, en rysk bas med landningsbana. Därifrån förberedde vi oss i några dagar för att åka ut i på den sex veckor långa expeditionen. Bland annat tränade vi på glaciärräddning med indierna. Mer beskrivning finns till varje bild.

Ute i fält åkte vi till två platser där vi hade basecamp. Där gjorde vi olika geofysiska mätningar och indierna tog en ca 100 m lång iskärna för att studera det regionala klimatet de senaste 1000 åren.

Det ser ju väldigt soligt och fint ut på bilderna, men vi hade också dåligt väder och då fick vi stanna i lägret och ta det lugnt. Vi byggde en igloo med indierna, det tyckte det var kul. Och så hade vi lite festligheter några dagar. Den indiska maten var fantastisk!

Vi åkte tillbaka till Maitristationen strax efter jul. Då hade blåisen smält och det var stora sumpområden med vatten. Vi hade oturen att  köra vi fast med några pistmaskiner, men som tur var det bara 3 mil från Maitristationen, så de kom och hjälpte oss. Väl tillbaka på station var det skönt med en varm dusch och vi avslutade med nyårsfirande innan vi åkte tillbaka till Norge igen.