God Jul och Gott Nytt År!

241
Foto: Kathy Licht (IUPUI)

När jag är på fältarbete under jul och nyår kan jag inte fira på samma sätt som hemma. Därför försöker jag leta efter naturens egna julpynt! Ovan är ett exempel. Bilden är från Lawglaciären i de transantarktiska bergen, mellan Rosshelfisen och Sydpolen där jag spenderade jul och nyår för tre år sedan. Vi hade inte mousserande drycker, men vi hade luftbubblor fångade i glaciäris!

I år firar jag min första jul hemma på fyra år. Det känns annorlunda och lite exotiskt!

Sprickor i isen

IMG_6424
Harvey firar ner för att kolla om sprickan är tillräckligt smal för att kunna höra över med pistmaskin.

Nästan hela Antarktis är täckt av is, vilket innebär att de flesta glaciärerna flyter ut i havet, där de bildar shelfisar som i sin tur kalvar isberg ut i havet. Den flytande shelfisen varierar i höjd på grund av tidvatten, atmosfärstryck och andra havsprocesser. Området där isen övergår från att vara i kontakt med berggrunden till fritt flytande i havet kallas grundningszon (grounding zone på engelska).

Området är vanligtvis flera kilometer brett. I området kan det finnas många glaciärsprickor på grund av spänningar i isen. På bilden inspekterar Harvey, vår säkerhetsansvarige, bredden på en sådan spricka. Om sprickorna är för breda för att korsa säkert, måste vi fylla igen dem med snö, vilket kan ta flera dagar. Då sprickorna ofta är översnöade söker vi först efter dem med en högfrekvent radar monterad på pistmaskinen.

Tillbaka söderut

1
Teamet från Norsk Polarinstitutt. Från vänster: Tomas, Harvey, Geir och jag.

Andra fältsäsongen i MADICE projektet är nu över. Fältarbetet tog totalt 2 månader på Antarktis. Resan började som vanligt med att flyga från Oslo till Cape Town.

Efter några dagar på Troll så flög vi till Novo Airfield. Det hade snöat 60 cm dagarna innan, så det var mycket jobb för flygplatspersonal att få bort all snö.

När vi varit i Maitri några dagar och förberett all utrustning var det dags att bege sig ut i fält. Ett litet team hade åkt i förväg för att kolla säkerheten på den nya rutten. Men de kom inte så långt då nya oväder drog in från norr.

Efter fyra veckor i fält tog vi oss tillbaka till Maitri igen. På vägen stötte vi på en adeliepingvin som hade bråttom till havet.

Sammanfattningsvis gick fältarbete bra även i år, men vi hade betydligt sämre väder denna gång, vilket gjorde att vi bara kunde återvända till de platser vi var på förra året. Ursprungliga planen var att besöka en tredje ishöjd längre österut (kallad Kamelryggen), men det gick inte vägen. Men vi lyckades besöka alla platser vi varit på innan och få in data från instrumenten.

Väl tillbaka på Troll, fick jag influensan trots att jag tagit vaccinet, men de andra deltog i det årliga springloppet på stationen.

Bäckar på isen

IMG_7227
Bäckar på isen som är svåra att korsa.

Vi tänker ofta på Antarktis som en kall plats, med temperaturer långt under fryspunkten. Men det är inte alltid kallt. Bilden ovan är tagen i östra Antarktis, i ett område där starka vindar blåser ned från högre höjder uppe på isplatån (så kallade katabatiska vindar). De kalla vindarna blandas med varmare kustluft  och skapar ett relativt varmt mikroklimat där lufttemperaturerna kan vara 3º C högre än på andra platser i regionen. Det kan till och med bli så varmt att stora områden av blåis smälter, platser där vinden har blåst bort all snö från isytan.

Smältvattnet rinner nedför sluttningen och samlas till bäckar och sjöar. På natten fryser vattnet till is och detta gör att det kan bli en enda sörja av is och vatten, nästan som en sumpmark. Detta gör det svårt att färdas genom sådana områden. Pistmaskinen på bilden körde fast strax efter att bilden togs. Sedan tog det tre dagar för oss att få loss den.

Indiskt-norskt samarbete vid den antarktiska kusten

dml_nivlisen
Nivlsisen är området i Drottning Maud Land där vi var ute på den sex veckor långa expeditionen. Troll och Maitristationerna syns även på kartan.

Nu är vi tillbaka i Norge efter ett lyckat fältarbete i Antarktis. Nedan är lite bilder från tiden vi var ute i fält. Vi flög först från norska Trollstationen till Maitristationen, som ligger brevid Novo, en rysk bas med landningsbana. Därifrån förberedde vi oss i några dagar för att åka ut i på den sex veckor långa expeditionen. Bland annat tränade vi på glaciärräddning med indierna. Mer beskrivning finns till varje bild.

Ute i fält åkte vi till två platser där vi hade basecamp. Där gjorde vi olika geofysiska mätningar och indierna tog en ca 100 m lång iskärna för att studera det regionala klimatet de senaste 1000 åren.

Det ser ju väldigt soligt och fint ut på bilderna, men vi hade också dåligt väder och då fick vi stanna i lägret och ta det lugnt. Vi byggde en igloo med indierna, det tyckte det var kul. Och så hade vi lite festligheter några dagar. Den indiska maten var fantastisk!

Vi åkte tillbaka till Maitristationen strax efter jul. Då hade blåisen smält och det var stora sumpområden med vatten. Vi hade oturen att  köra vi fast med några pistmaskiner, men som tur var det bara 3 mil från Maitristationen, så de kom och hjälpte oss. Väl tillbaka på station var det skönt med en varm dusch och vi avslutade med nyårsfirande innan vi åkte tillbaka till Norge igen.

MADICE i Antarktis

Sedan 1 september jobbar jag i ett nytt projekt på Norska Polarinstitutet i Tromsö och det har varit två hektiska månader med förberedelser för att åka till Antarktis. Nu är jag på den norska stationen Troll och senare idag skall vi åka vidare till den indiska stationen Maitri. Ovan är några bilder från flygturen till Troll.

Indien på Antarktis? Ja, det är många länder som har stationer här och indierna är Norges grannar i Drottning Maud Land på Östra Antarktis. De indiska forskarna är experter på iskärnborrning och de kommer att ta iskärnor för att kunna studera regionala klimatvariationer under de senaste 2000 åren. Teamet från Norska Polarinstitutet är experter på glaciärers massbalans och dynamik och kommer att använda flera olika radarmetoder och GPSer för att mäta isens tjocklek, smältning och rörelse.

Följ med på expeditionen! Vi kommer lägga upp bilder från satellitlänk, på Twitter och Facebook! En mer detaljerad reseberättelse kommer när jag är tillbaka på Troll vid nyår.

mad-ice-logo

Bakgrund

Den antarktiska inlandsisens bidrag till den globala havsnivåhöjningen har ökat med en faktor på fem under de senaste decennierna. Antarktis kan liknas vid ett ”sovande lejon” då det är osäkert vad som kommer hända med all is i ett varmare klimat. Hela Antarktis motsvarar ca 60 m havsnivåhöjning.

Ökningen av massförlusten från Antarktis orsakas av flera tillbakadraganden och uttunningar av utlöparglaciärer från Antarktis västra och östra inlandsis. Shelfisar är den delen av inlandsisen som flödar ut över havet, och den flytande isen fungerar ungefär som en kork i en vinflaska som hindrar vinet från att rinna ut (effekten kallas för buttressing på engelska). Varmare havsvatten smälter shelfisarna underifrån och gör dem tunnare och smältvatten på isytan kan tränga igenom isen och göra den instabil. Uttunningen av shelfisar runt Antarktis varierar kraftigt.

antarctic_shelf_ice_hg

Vi studerar en del av det historiskt norska anspråket på Antarktis, som kallas Drottning Maud Land (DML), vilket är en stor del av den östra inlandsisen på Antarktis, som ligger söder om Atlanten och Afrika. DML har många shelfisar längs dess 2000 km långa kust. De flytande shelfisarna är kantade av grundare delar, som kallas ishöjder (eller ice rises på engelska). Shelfisen födar runt ishöjderna och de har sitt eget mikroklimat pga. topografin, vilket gör dem till bra platser för att ta iskärnor för at studera det lokala klimatet. Ishöjderna gör shelfisen stabilare och om t.ex. en shelfis blir tunnare och tappar sin kontakt med den underliggande berggunden, så kan det göra att uppdämningen blir svagare och att isen börjar röra sig fortare eller bli instabil och bryts upp i isberg. Detta gör i sin tur att inlandsisen som ligger ovanför shelfisen börjar röra sig fortare.

map.png
Vårt studieområde i Drottning Maud Land (DML). Den blåa linjen är där inlandsisen flyter ut över havet och den röda linjen är där den flytande shelfisen kalvar isberg ut i den Antarktiska oceanen. De oranga (med bokstäver) och svarta klumparna är ishöjder och mindre formationer i isen. De röda stjärnorna är våra läger (BC = base camp på ishöjden, AC = advanced camp på shelfisen).

Projektet har fyra vetenskapliga mål och ett mål för nätverkande:

Mål 1: Shelfisars nuvarande status och dynamik
Mål 2: Massbalans och evolution av ishöjder
Mål 3: Högupplöst rekonstruktion av havs- och atmosfärsdynamik
Mål 4: Regional instabilitet och förstudie av en potentiell plats för en framtida djup iskärna
Mål 5: Nätverkande och utbildning i Norge (föreläsningar på skolor) och Indien (sommarskola för masterstudenter i Indien)

Deep field Antarctica #2: Mount Achernar

Här kommer del två om vårt fältarbete i de Transantarktiska bergen.

Vi flög vidare från Shackletonlägret cirka en timme med flyg. Det blev många flygningar med både Twinotter och DC3-plan för att få ut all vår utrustning. Jag fick äran att flyga i det legendariska DC3-planet, som ni kanske känner igen från Indiana Jones-filmerna.

Vårt läger

Väl på plats på Lawglaciären, byggde vi upp vårt eget fältläger. Där kom vi sedan att stanna i över fyra veckor, över jul och nyår. Lawglaciären ligger mellan Queen Alexandra Range och Queen Elizabeth Range, är ca 20 km bred och flödar in i Bowden Névé, en isplatå med mer stillastående is, innan det flödar ut i Rosshelfisen.

Vi tältade i glaciärens ackumulationsområde där det fanns tillräckligt med snö för att vi skulle kunna smälta vatten och gräva en toalett (annars måste allt sanitärt avfall tas med). Vi hade några dagar med riktigt dåligt väder, fortfarande soligt, men med vindstyrkor uppemot 25 m/s. Då var det bara att sitta och vänta ut stormen i tältet.

Fältarbetet

När vädret tillät körde vi cirka 1,5 timme med skoter till blåismoränerna, som var området vi studerade. Det var en skakig skoterkörning i ca 10-15 km/h, då blåisen är väldigt knölig och skotrarna tar mycket skada. Blåis kännetecknas av is som har eroderat på grund av sublimering och vinderosion. Moränerna ligger vid sidan av Lawglaciären vid berget Achernar (84.12° S, 160.56° E), som vårt läger är uppkallat efter, med en höjd på cirka 2000 m över havet.

Vi studerar hur blåismoränen bildats och om den kan visa förändringar i isflödet, som reflekterar beteendet hos både den östra och västra Antarktiska inlandsisen tillbaka i historien.

Vi gjorde följande mätningar:

  • Jag ansvarade för markpenetrerande radarmätningar, för att se hur sedimenten såg ut under moränen och isens yta.
  • Christine placerade ut GPS-stationer för att mäta isens hastighet och borrade efter iskärnor.
  • Joseph samlade in moränlera och is för att studera hur gamla de är och hur de bildats (med bl.a. syreisotoper).
  • Mike samlade in sandsten och biotit för att studera när moränen kom upp till ytan, med hjälp av kosmogenisk datering.
  • Kathy är vår geologiska expert och samlade många stenar för att försöka förstå deras härkomst.

 

Bakgrund

Jordens klimat blev kallare för 34 miljoner år sedan och orsakades av att atmosfärens koldioxidhalt sjönk. Antarktis kontinent blev även isolerat då de två sista delarna av superkontinenten Gondwana (Australien och Sydamerika) drev bort från Antarktis. När Antarktis isolerades skapades den cirkumpolära havsströmmen, en ström som isolerade Antarktis ännu mer. Antarktis nedisades långsamt och inlandsisarna stabiliserades för ca 4 miljoner år sedan.

De Transantarktiska bergen delar kontinenten i två delar, öst och väst. Idag finns det två huvudsakliga inlandsisar. Västra Antarktis inlandsis (VAIS) är havsbaserad och är grundad under havsnivån på ett djup på uppemot 2000 m i vissa regioner. Östra Antarktis inlandsis (ÖAIS)  är grundad över havsnivå, men det finns regioner som även ligger under havsnivå på ett djup uppemot 1000 m. I kombination täcker VAIS och ÖAIS ca 98 % av den Antarktiska kontinenten och är uppemot 5 km tjock.

ÖAIS flödar genom de Transantarktiska bergen genom ett antal utlöparglaciärer som mynnar ut i Rosshelfisen. Antarktis innefattar 70% av världens sötvatten och spelar en viktig roll i klimatförändringar och jordens vattencirkulation. En shelfis är den flytande delen av en glaciär och Rosshelfisen fungerar som en fördämning för isflödet från både ÖAIS och VAIS. Skulle shelfisen kollapsa finns en risk att det får förödande konsekvenser för inlandsisarnas stabilitet.

Inlandsisens utveckling under och efter den senaste istiden (för ca 30 000 år sedan) har studerats ingående, men det är svårare att studera flödet innan den senaste istiden, eftersom när isen växte till och bredde ut sig efter värmeperioden förstörde den tidigare spår från avsmältningar. Det finns dock indikationer på att spår från tidigare avsmältningar kan ha bevarats i blåisregioner där utlöparglaciärerna börjar. Avlagringar kan inte bara visa vad som avsattes med isen utan även ge ledtrådar i hur inlandsisens tidigare konfiguration och rörelse såg ut.

 

*Fotona är tagna av mig, Kathy, Christine, Joseph och Mike och fotoredigerade av mig.