Polarfåglar #6: Tretåig mås

NP041167.jpg

Sommar i Arktis!

Tidvatteglaciärer är viktiga födoplaser för fåglar denna tid på året. Kan du se vilken fågelart som sitter på isberget?

Fågeln kallas tretåig mås på svenska eller blacklegged kittiwake på engelska. Det engelska namnet härleds från dess kallelse, ett skikande ”kitee-wa-aaake, kitte-wa-aaake”. Du kan lätt identifiera fågeln då den har svarta ben.

Tretåig mås kallas krykkje på norska. Det latinska släktnamnet Rissa kommer från isländska, där fåglarna kallas Rita, och artnamnet tridactyla kommer från antik grekiska och betyder tretåig. Fågelns baktå är så liten att det ser ut som att den bara har tre tår.

Tretåig mås lever i kolonier i Arktis, ofta på branta bergssluttningar. I Tromsö, där jag har mitt kontor, häckar tretåig mås på byggnaderna i stan. Den livnär sig på små fiskar och räkor. Vid tidvattenglaciärer lyfts dessa djur upp till havsytan av smältvattnet som kommer ut från smältvattenkanaler på botten av glaciärens front.

Arten är en av de populationsrikaste sjöfåglarna i världen, även om nyligen gjorda studier visar att deras antal minskar snabbt. Därför har IUCN (International Union for Conservation of Nature) listat tretåig mås som en sårbar art.

Foton: Tretåig mås på Svalbard av Geir Wing Gabrielsen, fågelforskare på Norska Polarinstitutet

KrykkjerKrykkjer på lite isfjell

 

Mörkertiden

Gammelhuset på Vannøy, en stuga som drivs av Norska Turistföreningen (DNT).

Jag bor sedan tre och ett halvt år tillbaka i Tromsö, Norge, på den 69e breddgraden. När en bor här, innebär det att spendera två vintermånader (från slutet av november till slutet av januari) i ”polarnatt”, då solen inte stiger över horisonten. Under denna tid blir det inte helt mörkt och det kallas ibland för den blåa tiden, på grund av skymningsljuset ett par timmar runt lunchtid. Blir folk deppiga när man inte ser solen så länge? En nyligen genomförd studie vid Tromsö universitet visade att människor här inte är mer trötta under polarnatten än i södra Skandinavien. Forskarna jämförde personer som bor i södra Norge, Tromsö och Svalbard. Ju längre norrut personerna bodde desto mer positiva var de till mörkret. Anledningen till detta var att folk fortfarande spenderar tid utomhus trots att det är mörkt och att de har mysiga stunder inomhus med braskaminer och ljus tillsammans med familj och vänner. På norska skulle du säga att det är ”koseligt”.

Snart kommer solen tillbaka över horisonten och då äter vi solbollar!

Hälsningar från fältkontoret på Spetsbergen

Svalbard igen och årets fältarbete för Norska polarinstitutet. Ny-Ålesund ligger på Spetsbergens västligaste kust och är en väldigt speciell plats, nog en av de vackraste platserna som jag varit på. Jag har varit här i drygt tre veckor nu och har några dagar kvar i Longyearbyen innan jag åker tillbaka till hemmakontoret i Tromsö.

Arbetet har bestått i att mäta istjockleken på glaciärerna med hjälp av snöskoter där det är sprickfritt och med helikopter där det inte går att ta sig fram med skoter på glaciärerna. Nedan är lite bilder från arbetet. I år har jag fått glädjen att jobba tillsammans med Alexandra Messerli, som också jobbar som forskare på polarinstitutet. På plats var även Jack Kohler, forskningsledare och Ankit Pramanik, doktorand i glaciologi.

Så hur har det gått? Det har varit en varm vårvinter här, över noll och med rekordlite havsis i Arktis, och i början hade vi problem med att radarn blev överhettad. Den är inte byggd för tropiska förhållanden! Men vi löste det genom att ha luckan på glänt på lådan, för att gå lite luftgenomströmning. Ett annat problem vi hade var att vi uppdaterat radardatorn till Windows 10, vilket gjorde att drivrutinen inte ville fungera för kommunikationen mellan radarn och datorn inne i helikoptern. Men allt löste sig till slut, efter några sena kvällar på stationen. Det finns ingen mobiltäckning i Ny-Ålesund men vi har bra internet, nästan bättre än hemma, vilket underlättar när saker strular.

Nedan är lite bilder från vad vi gör när vi inte jobbar (vilket inte är så ofta). Skidåkningen har varit fantastisk här i år, då det snöade en dryg halvmeter innan jag kom hit. Sedan blev det varmt och snön blev sämre. Då fick vi hitta på andra aktiviteter som paddling. Vi har också umgåtts med två konstnärer, Hilde och Line, som är här som konststipendiater. En dag kom även Hurtigrutbåten Fram på besök, och byn blev invaderad av turister. Turister  är bara tillåtna att att göra dagsbesök i forskarbyn.

Lines konst: www.lineandadalmar.com
Hildes konst: www.hildefrantzen.com

Bakgrund

På Svalbard arbetar jag i projektet TIGRIF (Tidewater Glacier Retreat Impact on Fjord circulation and ecosystems) som går ut på att förbättra vår förståelse för hur tillbakadragandet av tidvattenglaciärer kommer påverka cirkulationen i fjordar and utbytet med havet och det lokala marina ekosystemet. Arbetet består av att kartlägga topografin under glaciärerna för att ta reda på hur långt fjorden sträcker sig in under isen. Med hjälp av den framtagna kartan kommer numeriska modeller köras för att studera de viktigaste dynamiska aspekterna i interaktionen mellan glaciärerna och fjordsystemet.

Bottennotering för havsisen i Arktis

Nyhet på ekot idag: ”Havsisen i Arktis rekordlåg…”. Det har pratats mycket om isen i sommar och bakom denna nyhet ligger troligtvis ett pressmeddelande från Snö och Isdata Centret (NSIDC) i Boulder, Colorado, som övervakar isen med satelliter.

”Vi är nu i okänt territorium”, säger NSIDCs Mark Serreze. ”Trots att vi länge har känt till att när planeten värms upp, skulle förändringarna vara mest tydliga i Arktis, så var det få av oss som var förberedda på hur snabbt förändringarna faktiskt skulle ske.”

Havsisens utbredning sjönk till 3 410 tusen kvadratkilometer och har nu den lägsta utbredningen sedan den mätts med satelliter sedan 70-talet. Isen har länge setts som en känslig indikator för klimatet, en arktisk amplifikation, vilket jag tidigare beskrivit på bloggen i inlägget Havsisen i Arktis.

Isen varierar från år till år på grund av variationer i vädret och har en viktig uppgift att utgöra en stabil pol med kall luft för vädersystemen längre söderut på halvklotet. Uppvärmningen av Arktis kommer medföra mer värme och fukt i atmosfären, som har en komplicerad inverkan på vädersystemen på våra breddgrader. Det är svårt att förutse effekterna, men troligvis får vi ett instabilare väder med mer extremväder.

Troligtvis kommer inte isen minska mer i år, då solen snart går ner och mörkertiden inleds, men NSIDC reserverar sig för att vindar kan göra att isen packas ihop ytterligare och en fullständig rapport kommer senare i oktober.

Havsisen i Arktis

Ovan är en karta över det aktuella isläget runt Svalbard (Longyearbyen där jag befinner mig är utmärkt).

Havsisens utbredning runt Svalbard den 11 februari 2011.

Så här års lägger sig havsisen söder om Svalbard. På sommaren ser däremot bilden helt annorlunda ut. Då går isgränsen norr om ögruppen. Havsisen har dragit sig tillbaka mycket de senaste decennierna. Det är en av orsakerna till att isbjörnarna har svårt att hitta mat på sommaren, då de blir fast på Svalbard, där det finns lite att äta.

Snabbare uppvärmning i Arktis
Ökningen av temperaturen i Arktis har varit ungefär dubbelt så stor som det globala genomsnittet under de senaste årtiondena och brukar kallas för den arktiska amplifikationen. Utsläppen av växthusgaser är den drivande kraften i uppvärmningen, men de bakomliggande orsakerna och följderna av den arktiska amplifikationen är mer svårtolkade.

Under de kommande hundra åren förväntas temperaturen fortsätta att stiga med 3-5 grader över land och upp till 7 grader över havet i Arktis. Ett minskat snöalbedo (minskat snötäcke leder till mindre reflektion av solljus från jorden) och att havsisens utbredning minskar är allmänt accepterade som betydande förstärkningseffekter av uppvärmningen.

Havsisens utbredning i september 2010.

Havsisen har en viktig roll
Under de senaste 30 åren har den genomsnittliga utbredningen av havsis minskat i Arktis, med en förlust uppemot 15-20% under sommaren (se bild ovan). Temperaturökningen är mest dominerande på vintern vilket ger en indikation på att förändringar i istäcket är en av de främsta orsakerna, eftersom albedoeffekten är svag under den mörka säsongen.

Mekanismen fungerar som sådan att under sommaren är atmosfären varmare än havet vilket gör att havet absorberar energi från luften. På vintern är havet varmare än atmosfären, men normalt sett isolerar havsisen, vilket hindrar havet från att avge värmen till atmosfären. Men den minskade utbredningen av havsisen gör det möjligt för havet att frigöra värmen under en större del av hösten och även under vintern. Detta i sin tur minskar istäcket ytterligare vilket gör att havet kan bli än varmare på sommaren. En positiv återkoppling, som bidrar till att det blir varmare i Arktis än det globala medelvärdet.

Ett komplext samspel
Men det finns andra processer som medverkar. I vissa globala klimatmodeller, har förändringar i molntäcket och atmosfärisk vattenånga, den oceaniska cirkulationen och stormar en bidragande effekt. Det finns också en interaktion med biosfären.

Den stora utmaningen är att förstå nettoeffekten av alla dessa komplexa samspel. En bättre förståelse av återkopplingsmekanismerna är väsentlig för att kunna bedöma konsekvenserna av den framtida arktiska uppvärmningen med avsmältningen av Grönlands inlandsis, den arktiska havsisen och permafrosten.