Indiskt-norskt samarbete vid den antarktiska kusten

dml_nivlisen
Nivlsisen är området i Drottning Maud Land där vi var ute på den sex veckor långa expeditionen. Troll och Maitristationerna syns även på kartan.

Nu är vi tillbaka i Norge efter ett lyckat fältarbete i Antarktis. Nedan är lite bilder från tiden vi var ute i fält. Vi flög först från norska Trollstationen till Maitristationen, som ligger brevid Novo, en rysk bas med landningsbana. Därifrån förberedde vi oss i några dagar för att åka ut i på den sex veckor långa expeditionen. Bland annat tränade vi på glaciärräddning med indierna. Mer beskrivning finns till varje bild.

Ute i fält åkte vi till två platser där vi hade basecamp. Där gjorde vi olika geofysiska mätningar och indierna tog en ca 100 m lång iskärna för att studera det regionala klimatet de senaste 1000 åren.

Det ser ju väldigt soligt och fint ut på bilderna, men vi hade också dåligt väder och då fick vi stanna i lägret och ta det lugnt. Vi byggde en igloo med indierna, det tyckte det var kul. Och så hade vi lite festligheter några dagar. Den indiska maten var fantastisk!

Vi åkte tillbaka till Maitristationen strax efter jul. Då hade blåisen smält och det var stora sumpområden med vatten. Vi hade oturen att  köra vi fast med några pistmaskiner, men som tur var det bara 3 mil från Maitristationen, så de kom och hjälpte oss. Väl tillbaka på station var det skönt med en varm dusch och vi avslutade med nyårsfirande innan vi åkte tillbaka till Norge igen.

Annonser

Deep field Antarctica #2: Mount Achernar

Här kommer del två om vårt fältarbete i de Transantarktiska bergen.

Vi flög vidare från Shackletonlägret cirka en timme med flyg. Det blev många flygningar med både Twinotter och DC3-plan för att få ut all vår utrustning. Jag fick äran att flyga i det legendariska DC3-planet, som ni kanske känner igen från Indiana Jones-filmerna.

Vårt läger

Väl på plats på Lawglaciären, byggde vi upp vårt eget fältläger. Där kom vi sedan att stanna i över fyra veckor, över jul och nyår. Lawglaciären ligger mellan Queen Alexandra Range och Queen Elizabeth Range, är ca 20 km bred och flödar in i Bowden Névé, en isplatå med mer stillastående is, innan det flödar ut i Rosshelfisen.

Vi tältade i glaciärens ackumulationsområde där det fanns tillräckligt med snö för att vi skulle kunna smälta vatten och gräva en toalett (annars måste allt sanitärt avfall tas med). Vi hade några dagar med riktigt dåligt väder, fortfarande soligt, men med vindstyrkor uppemot 25 m/s. Då var det bara att sitta och vänta ut stormen i tältet.

Fältarbetet

När vädret tillät körde vi cirka 1,5 timme med skoter till blåismoränerna, som var området vi studerade. Det var en skakig skoterkörning i ca 10-15 km/h, då blåisen är väldigt knölig och skotrarna tar mycket skada. Blåis kännetecknas av is som har eroderat på grund av sublimering och vinderosion. Moränerna ligger vid sidan av Lawglaciären vid berget Achernar (84.12° S, 160.56° E), som vårt läger är uppkallat efter, med en höjd på cirka 2000 m över havet.

Vi studerar hur blåismoränen bildats och om den kan visa förändringar i isflödet, som reflekterar beteendet hos både den östra och västra Antarktiska inlandsisen tillbaka i historien.

Vi gjorde följande mätningar:

  • Jag ansvarade för markpenetrerande radarmätningar, för att se hur sedimenten såg ut under moränen och isens yta.
  • Christine placerade ut GPS-stationer för att mäta isens hastighet och borrade efter iskärnor.
  • Joseph samlade in moränlera och is för att studera hur gamla de är och hur de bildats (med bl.a. syreisotoper).
  • Mike samlade in sandsten och biotit för att studera när moränen kom upp till ytan, med hjälp av kosmogenisk datering.
  • Kathy är vår geologiska expert och samlade många stenar för att försöka förstå deras härkomst.

 

Bakgrund

Jordens klimat blev kallare för 34 miljoner år sedan och orsakades av att atmosfärens koldioxidhalt sjönk. Antarktis kontinent blev även isolerat då de två sista delarna av superkontinenten Gondwana (Australien och Sydamerika) drev bort från Antarktis. När Antarktis isolerades skapades den cirkumpolära havsströmmen, en ström som isolerade Antarktis ännu mer. Antarktis nedisades långsamt och inlandsisarna stabiliserades för ca 4 miljoner år sedan.

De Transantarktiska bergen delar kontinenten i två delar, öst och väst. Idag finns det två huvudsakliga inlandsisar. Västra Antarktis inlandsis (VAIS) är havsbaserad och är grundad under havsnivån på ett djup på uppemot 2000 m i vissa regioner. Östra Antarktis inlandsis (ÖAIS)  är grundad över havsnivå, men det finns regioner som även ligger under havsnivå på ett djup uppemot 1000 m. I kombination täcker VAIS och ÖAIS ca 98 % av den Antarktiska kontinenten och är uppemot 5 km tjock.

ÖAIS flödar genom de Transantarktiska bergen genom ett antal utlöparglaciärer som mynnar ut i Rosshelfisen. Antarktis innefattar 70% av världens sötvatten och spelar en viktig roll i klimatförändringar och jordens vattencirkulation. En shelfis är den flytande delen av en glaciär och Rosshelfisen fungerar som en fördämning för isflödet från både ÖAIS och VAIS. Skulle shelfisen kollapsa finns en risk att det får förödande konsekvenser för inlandsisarnas stabilitet.

Inlandsisens utveckling under och efter den senaste istiden (för ca 30 000 år sedan) har studerats ingående, men det är svårare att studera flödet innan den senaste istiden, eftersom när isen växte till och bredde ut sig efter värmeperioden förstörde den tidigare spår från avsmältningar. Det finns dock indikationer på att spår från tidigare avsmältningar kan ha bevarats i blåisregioner där utlöparglaciärerna börjar. Avlagringar kan inte bara visa vad som avsattes med isen utan även ge ledtrådar i hur inlandsisens tidigare konfiguration och rörelse såg ut.

 

*Fotona är tagna av mig, Kathy, Christine, Joseph och Mike och fotoredigerade av mig.

 

Fin blåis

Måste bara dela med mig av denna fantastiska bild, som visar hur vacker glaciäris kan vara! Bilden är tagen av Andreas, en vän till mig som jobbar som guide på Svalbard.

Blåis bildas i glaciärer där trycket är högt. Luftbubblor som finns i isen trycks bort och iskristallerna blir större, vilket ger den mörka och klara färgen. Sedan transporteras isen med glaciärens naturliga rörelse och kommer upp till ytan på ett eller annat sätt.

Blåisområden på Antarktis har används som landningsbanor, då den hårda isen gör att flygplan med hjul (istället för skidor) kan landa.