Grönlandsisen vid värmeperioden Eem

Neem, Grönland.

Naturliga cykler av glaciationer (kalla perioder med stora inlandsisar) har inträffat under de senaste miljoner åren och varat cirka 100 000 år, drivna av förändringar i jordens geometriska omloppsbana, med kortare värmeperioder på cirka 15 000 år mellan nedisningarna. Under den varma interglaciala perioden Eem (130 000-115 000 år sedan) var det 8 grader varmare än idag och havsnivån cirka 4-8 meter högre. Den perioden brukar ofta användas som en analogi till dagens klimatförändringar.

I en artikel publicerad i Nature i januari, försöker iskärnsforkare från Centrum för is och klimat i Danmark (som jag nämnt tidigare här på bloggen), kartlägga hur stor inlandsisen var under den tiden. Deras resultat visar att inlandsisen på Grönland inte var så liten under värmeperioden som man tidigare trott:

”Även om den varma perioden Eem var en period då haven var 4-8 meter högre än idag, var inlandsisen i nordvästra Grönland bara några hundra meter lägre än den nuvarande nivån, vilket indikerar att bidraget från den grönländska inlandsisen var mindre än hälften av den totala havsnivåhöjningen under denna period”, säger Dorthe Dahl-Jensen, professor vid Niels Bohr-institutet vid Köpenhamns universitet, och ledare av Neem-projektet.

”Den goda nyheten är att den grönländska inlandsisen inte är lika känslig för den globala uppvärmningen som tidigare antagits. Den dåliga nyheten är att om Grönlands istäcke bara har bidragit med mer än ett par meter så måste Antarktis ha varit ansvarig för en betydande del av havsnivåhöjningen”.

Det gäller dock att inte dra för snabba slutsatser av detta och frågan är hur bra värmeperioden Eem är som liknelse för det som kommer hända i framtiden med den antropogena klimatförändringen.

I projektet ingår även en doktorandkollega till mig från Uppsala universitet, Anna Sturevik Storm och hon tittar på halten av beryllium-10 i iskärnan. Den kosmogena isotopen kan berätta om tidigare förhållanden på jorden, ungefär hur starkt det jordmagnetiska fältet var, hur aktiv solen var och hur klimatet varierade.

Fler bilder från när Anna var på Grönland kan ni hitta på vår hemsida på Uppsala universitet.

Anna samlar in Beryllium-10 vid NEEM.

En dansk iskärna

Dorthe Dahl-Jensen firar att NEEM projektet nådde ner till botten på Grönlands inlandis 2 537,36 meter ner i isen. Foto: NEEM
Dorthe Dahl-Jensen firar att NEEM projektet nådde ner till botten
på Grönlands inlandis 2 537,36 meter ner i isen. Foto: NEEM
Willi Dansgaard.

Födelsen av ett nytt forskningsområde 
Idén att man kan använda iskärnor från glaciärer för att studera klimatet tillbaka i tiden kom av Willi Dansgaard i början av 1950-talet, på Nihls Bohr-institutet, i samma byggnad som kursen hölls. Han upptäckte att mängden tunga syreisotoper i nederbörden stämde överens med temperaturen på platsen.

Årsavlagringarna av gammal nederbörd i inlandsisen kan alltså berätta vilken temperatur som varit på platsen det året. Dansgaard hade troligtvis ingen aning om att hans idé skulle leda till ett stort forskningsfällt om klimatet.

Nytt centrum, gamla traditioner
Sedan dess har Willi Dansgaards forskargrupp bytt namn flera gånger och tagit flera iskärnor från Grönland. Forskargruppen leds nu av professor Dorthe Dahl-Jensen, och heter sedan 2007 Centrum för is och klimat.

Idag finns det många platser man tagit iskärnor på runt om i världen. Mer om dessa kan du läsa här.