Åter i Kanger

Nere från isen! Fältarbetet har gått bra. Imorgon flyger jag hem till Sverige igen. Idag hann vi med en tur till isfronten igen för att serva en väderstation. Våren har kommit till Kanger och det var t-shirtväder i solen. Här följer några av dagens bilder. Ska plocka ihop bilderna från isen, som kommer upp här inom ett par dagar. Ser fram emot att komma hem!

Fast i Kanger

Vi fick ingen skjuts upp på inlandsisen idag, då vädret var för dåligt där uppe och de isländska piloterna inte ville flyga. Det blev en seg dag på forskningscentret. Vi tog oss ut en sväng ner till hamnen och upp på utsiktstoppen i varje fall. Förhoppningsvis flyger vi i morgon om vädergudarna så vill!

Tillbaka i vilda västern

Kommer vi över älven imorgon?
Kommer vi över älven imorgon?

Tredje gången gillt. Åter i västra Grönlands inland. Vilda västern. Allting är sig likt och tiden verkar nästan ha stått still i byn Kangerlussuaq, förutom en ny bankomat på flygplatsen och äntligen trådlöst nätverk på forskningscentret KISS. Däremot hade någon snott Emilies låda med veganmat. Det blir några trevliga veckor för henne med bruna bönor i tomatsås.

När vi anlände igår kryllade platsen av amerikaner, som skulle flyga upp till Summit, högsta punkten på inlandsisen. Vädret hade varit dåligt och de var försenade, men lyckligtvis kom de iväg senare under dagen, vilket gjorde att det blev lugnt och skönt.

Förmiddagen spenderades till att jaga rätt på vår plastsläde som några norska turister hade fått med sig av misstag från vår pallkrage med utrustning i cargohallen. Men den var inte svår att hämta tillbaka, då alla turister som ska skida över inlandsisen hänger på samma ställe.

På eftermiddagen körde vi en sväng ut till isfronten för att se efter om det gick att korsa älven. Det har varit väldigt varmt här under de senaste veckorna, med uppemot +12 grader, vilket har gjort att den mesta av snön har smält bort och det är redan rinnande vatten i älven. Inte riktigt vad vi hade planerat! Men det verkade inte vara några större mängder vatten, så vi ska nog kunna ta oss över den imorgon.

När jag kom hit igår tänkte jag Kangerlussuaq, denna gudsförgätna plats!. Men nu när platsen sjunkit in i sinnet, är det ändå något vackert över detta gråa, ödsliga och slitna ställe. Det finns inga platser man inte kan älska. Om jag bodde här skulle jag skaffa mig ett gäng islandshästar!

Skräpigt i vildmarken

Udda askfat i Kangerlussuaq.

När jag var i Kangerlussuaq, Grönlands internationella flygplats, slog det mig hur skräpigt det var på sina ställen. Oljefat, gamla bildäck, plastdunkar och till och med myskoxskinn låg och skrotade här och var.

I dagsläget källsorteras endast 25 procent av hushållsavfallet på Grönland. Det mesta avfallet tippas i deponier strax utanför staden och kan innehålla farliga avfallstyper som batterier, färgrester, nagellack och andra kemikalier som kan förorena markerna.

Att handskas med miljöfarligt avfall är en krånglig process och det är ett stort logistikproblem i isolerade samhällen som Grönland, där det inte finns några vägar och det är hundratals kilometer till närmaste återvinningsanläggning. Det är otroligt viktigt att ta tillvara på soporna, då miljön är skör och kemikalier bryts ner långsamt i det kalla klimatet.

Därför har Europeiska miljöbyrån (EEA) tagit fram en tolv minuter lång informationsfilm, som fokuserar på hushållsavfall, inklusive farligt avfall. Små insatser från lokalbefolkningen kan göra stor skillnad för att skydda miljön. Filmen ska inspirera folk att bry sig om sina sopor.

Det finns också goda exempel. På västra Grönland är de bättre än oss svenskar på att källsortera. 99 procent av alla plast- och glasflaskor som använts, förs tillbaka till återvinningsanläggningar!
Se filmen genom att klicka på bilden nedan:

Snart klara, färdiga, gå

Panoramabild över Kangerlussuaq.

Nu har vår utrustning kommit med flyget och vi kan få lite arbete gjort. Idag har vi arbetat med att packa och sortera mat. På eftermiddagen gick jag en sväng upp på ett berg i närheten för att kolla på utsikten över Kangerlussuaq, byn där vi bor innan vi åker upp på inlandsisen. Bilden ovan är ett panoramamontage över dalen med två kloner av Christian, min doktorandkollega från Stockholms universitet.

I ett tidigare inlägg skrev jag lite om Kangerlussuaq, som är en gammal amerikansk flygbas. Alltså inget traditionellt inuitiskt samhälle och ett ganska trist ställe att hänga på. Vi bor i en barack med namnet KISS (Kangerlussuaq Science Support), som huserar polarforskare.

Vill du veta var jag befinner mig mer exakt på Grönland? Klicka här för karta.

Kangerlussuaq

”Kaange… ursäkta vart skulle du flyga?”, sade flygpersonalen på Arlanda när jag var på väg till Grönland för första gången i våras. När inte ens flygpersonalen vet var det ligger, känns det verkligen som att resmålet är världens ände. Därför handlar detta inlägg om denna metropol!

Myskoxar på menyn
Kangerlussuaq eller Søndre Strømfjord som det heter på danska, är en by på västra Grönland vid slutet av en fjord med samma namn. Orten ligger i höjd med polcirkeln och cirka 170 kilometer från västkusten och cirka 30 km från inlandsisen. Idag har orten runt 500 invånare. Kangerlussuaq har den största flygplatsen på Grönland med kapacitet upp till plan av Boeing 747 storlek. De låga nederbördsmängderna och den vindskyddande naturen kring byn har gjort att orten ofta har ett bra flygväder i det annars hårda arktiska klimatet. På flygplatsens restaurang kan man beställa exotiska rätter som myskoxburgare. Det beror på att det finns ett rikt djurliv runt Kangerlussuaq med en av världens största populationer av myskoxar.

Gammal militärbas
Orten kom till då den 1941 blev platsen för den amerikanska militära flygbasen Bluie West Eight. Byn har alltså inget inuitiskt ursprung. Efter att Danmark blev erövrat av Tyskland under andra världskriget bestämde sig USA för att säkra Grönland och byggde ett antal militärbaser. Under kalla kriget fick basen namnet Sondrestrom Air Base och fungerade som en avlägsen första varningslinje. När Sovjetunionen föll blev basen mindre användbar och det amerikanska flygvapnet lämnade platsen 1992. Därefter togs flygplatsen över av grönländska självstyret.

Kangerlussuaq på världskartan.

Nedan följer några bilder från Kangerlussuaq under min vistelse där i maj. Nästan alla hus i byn är byggda under militärbastiden.