Hälsningar från fältkontoret på Spetsbergen

Svalbard igen och årets fältarbete för Norska polarinstitutet. Ny-Ålesund ligger på Spetsbergens västligaste kust och är en väldigt speciell plats, nog en av de vackraste platserna som jag varit på. Jag har varit här i drygt tre veckor nu och har några dagar kvar i Longyearbyen innan jag åker tillbaka till hemmakontoret i Tromsö.

Arbetet har bestått i att mäta istjockleken på glaciärerna med hjälp av snöskoter där det är sprickfritt och med helikopter där det inte går att ta sig fram med skoter på glaciärerna. Nedan är lite bilder från arbetet. I år har jag fått glädjen att jobba tillsammans med Alexandra Messerli, som också jobbar som forskare på polarinstitutet. På plats var även Jack Kohler, forskningsledare och Ankit Pramanik, doktorand i glaciologi.

Så hur har det gått? Det har varit en varm vårvinter här, över noll och med rekordlite havsis i Arktis, och i början hade vi problem med att radarn blev överhettad. Den är inte byggd för tropiska förhållanden! Men vi löste det genom att ha luckan på glänt på lådan, för att gå lite luftgenomströmning. Ett annat problem vi hade var att vi uppdaterat radardatorn till Windows 10, vilket gjorde att drivrutinen inte ville fungera för kommunikationen mellan radarn och datorn inne i helikoptern. Men allt löste sig till slut, efter några sena kvällar på stationen. Det finns ingen mobiltäckning i Ny-Ålesund men vi har bra internet, nästan bättre än hemma, vilket underlättar när saker strular.

Nedan är lite bilder från vad vi gör när vi inte jobbar (vilket inte är så ofta). Skidåkningen har varit fantastisk här i år, då det snöade en dryg halvmeter innan jag kom hit. Sedan blev det varmt och snön blev sämre. Då fick vi hitta på andra aktiviteter som paddling. Vi har också umgåtts med två konstnärer, Hilde och Line, som är här som konststipendiater. En dag kom även Hurtigrutbåten Fram på besök, och byn blev invaderad av turister. Turister  är bara tillåtna att att göra dagsbesök i forskarbyn.

Lines konst: www.lineandadalmar.com
Hildes konst: www.hildefrantzen.com

Bakgrund

På Svalbard arbetar jag i projektet TIGRIF (Tidewater Glacier Retreat Impact on Fjord circulation and ecosystems) som går ut på att förbättra vår förståelse för hur tillbakadragandet av tidvattenglaciärer kommer påverka cirkulationen i fjordar and utbytet med havet och det lokala marina ekosystemet. Arbetet består av att kartlägga topografin under glaciärerna för att ta reda på hur långt fjorden sträcker sig in under isen. Med hjälp av den framtagna kartan kommer numeriska modeller köras för att studera de viktigaste dynamiska aspekterna i interaktionen mellan glaciärerna och fjordsystemet.

Annonser

Fältarbete på Svalbard #2: Kongsfjordens kalvande glaciärer

Här kommer del två från fältarbetet på Svalbard: lite bilder från arbetet med att kartlägga bottentopografin under glaciärerna i Kongsfjorden och Tempelfjorden.

Hela Kongsfjorden vittnar om svensk polarexpedition: Nordenskiöld var där flera gånger under 1800-talet och glaciärerna är döpta till Kronglaciären, Kungsvägen, Kungsglaciären, Blomstrandglaciären (efter en svensk kemist) och Lovénglaciärerna (efter en svensk zoolog). Kronjuvelerna är de tre bergstopparna Tre Kronor (Svea, Nora och Dana).

Fältarbete på Svalbard #1: Ny-Ålesund

Karta över Kongsfjorden

Min forskarutbildning börjar lida mot sitt slut och jag fick möjligheten att jobba några veckor (april till maj) på ett nytt projekt i Ny-Ålesund på västra Spetsbergen, för att kartlägga bottentopografin under glaciärerna i Kongsfjorden.

Ny-Ålesund är en gammal gruvby och numera forskningsstation som drivs av det före detta gruvbolaget Kingsbay (ägs av norska staten). 35 personer bor där året om och lite fler forskare på sommaren. Byn är den fjärde nordligaste i världen och det finns forskningsstationer från Norge, Kina, Japan, Sydkorea, Frankrike, England, Italien och Tyskland.

Det finns inga vägar till Ny-Ålesund och all transport måste ske via flyg, skoter eller båt. Inga turister har tillåtelse att besöka den vilket gör platsen till en lugn oas jämfört med Longyearbyen. Kryssningsfartyg har tillåtelse att besöka byn under dagtid och de kommer under sommaren. Här är lite bilder från byn och dess omgivningar.

Ofta var arbetsdagarna långa, men eftersom solen aldrig gick ner kunde vi ändå unna oss lite skidåkning på kvällstid. Skidåkningen är varierande på Svalbard, då det inte kommer några stora snömängder och vinden ofta blåser bort snön från topparna. Men vi lyckades hitta några decimeter puder på sina ställen.