Jostedalsglaciären

P8010991.JPG

Sommaren är över och jag är tillbaka på kontoret i Tromsö. Men vad gör en glaciolog under sin semester? Jo, jag tog chansen att besöka en glaciär i Norge, eftersom det finns så många som 1 600 glaciärer i landet. I juli paddlade jag kajak över en sjö till den kalvande fronten av Jostedalsbreen, en glaciär som ligger mellan Bergen och Trondheim (”breen” betyder glaciär på norska).

Jostedalsbreen är den största glaciären på kontinentala Europa med en total yta på 480 kvadratkilometer. Många av de norska glaciärerna drar sig tillbaka snabbt och plasten kommer inte vara densamma den dagen jag kommer dit igen.

jostedalsbreen-1

 

 

 

Kurs i geomorfologi på Gotland

Förra veckan var jag iväg med några studenter på masterkursen i geomorfologi till Gotland. Bakgrund till kursen finns på förra årets exkursionsrapport. I år hade vi inte lika fint väder, men diset gav ett ny dimension på raukarna på Fårö. Vi besökte inte Stora Karlsö i år utan tog en längre tur på Storsudret på södra Gotland och besökte även vindkraftsparken på Näsudden.
 
Några av fotona är tagna av studenten Justinas Baltrenas. Fler av hans fina bilder finns på hans blogg.

Lummelundagrottan
Lummelundagrottan är en karstgrotta, som sträcker sig 1,5 km in i berget. Nyligen upptäcktes nya gångar fyllda med vatten och troligtvis är grottan mycket större.

Studier i Gotlands landskap

Student i utsiktstornet på Gotlands högsta punkt, Torsburgen, en gammal strandklint från Baltiska issjön.
Student i utsiktstornet på Gotlands högsta punkt, Torsburgen,
en gammal strandklint från Baltiska issjön.

Här kommer de utlovade inlägget om min resa till soliga Gotland i slutet av maj. Jag assisterade på en geomorfologikurs. För er som inte är insatta i terminologin, så rör sig geomorfologin i gränslandet mellan geologi och geografi och är studiet av landformer och varför landskapet ser ut som det gör. Gotland är ju känt för sina alvarmarker men det finns mycket annat att titta på.

Fältsippan, en typisk alvarväxt.
Fältsippan, en typisk alvarväxt.
I mitt forskningsområde (glaciologi) tittar man ofta på hur glaciärer format landskapet och det finns även spår av detta på Gotland, tro det eller ej. Men Gotland är mycket äldre än den senaste istiden!

Gotland bildades för ca 400 miljoner år sedan, under Silurtiden och låg då ungefär vid Medelhavet. Efterhand som kontinentalplattorna har flyttat sig har Gotland hamnat längre norrut. Det är därför Gotland består till största delen av kalksten. Längst ut på södra Gotland går en sträng av sandsten från Grötlingbo till Hoburgen. Både sandsten och kalksten har flitigt använts till hus och kyrkor.

Den granit och porfyr man hittar på Gotland kom med inlandsisen och lämnades kvar när isen smälte. Det finns även några små drumliner, moränavlagringar som bildades under inlandsisen och som har formen av en valrygg i isens rörelseriktning. De hann vi inte besöka denna gång, men jag ska leta upp dem på egen hand i sommar!

Men den kanske mest kända avlagringen från istiden på Gotland, är sandryggarna på Fårö och Gotska sandön. Den lättaste sanden, som är mycket fin, bygger upp de flygande sanddynerna som rör sig uppemot sex meter per år. I Ulla Hau har detta skapat problem, men återplantering av träd har delvis hindrat erosionen.

Ulla Hau på Fårö. Myrlejonens hem! Myrlejonen gräver gropar som myrorna ramlar ner i. Hur ser ett myrlejon ut? Klicka här.
Ulla Hau på Fårö. Myrlejonens hem! Myrlejonen gräver gropar
som myrorna ramlar ner i. Hur ser ett myrlejon ut? Klicka här.

Raukarna på Fårö består däremot av hård kalksten. Den mjukare märgelstenen runt om har sköljts bort av havets vågor. Strandlinjen gick tidigare uppe på burgen, ovanför raukarna, men efter inlandsisens tyngd så reser sig Gotland sakta uppåt. Ön höjer sig fortfarande med ca 1 mm/år (10 cm/100 år).

Vi åkte även en sväng till en av mina favoritplatser på Gotland, Stora Karlsö. Där studerade vi Stora Förvar, den största grottan på ön och tittade på karstformationer. Karst är ett vittringsfenomen som består av vida sprickor, skiktfogar och grottsystem, som bildas i kalksten då det sura regnet löser upp den basiska kalkstenen.


Efter kursen hade jag fått ett litet uppdrag av mina meteorologikollegor att byta några minneskort i en väderstation på Östergarn, en ö utanför östra Gotland. En ö jag aldrig besökt, så uppdraget tog jag gladeligen! Jag åkte inte själv förstås. Min crew bestod av mina föräldrar som bor på Gotland, en känd trubadur från Stockholm med respektive och Lennart båtchauffören.

En cirkelsåg i bergen

Yosemitedalen.

Vad är det som bestämmer bergkedjors höjd? Tidigare har man ansett att höjden i huvudsak bestäms av en balans mellan jordskorpan upphöjning (på grund av kollisionen mellan två tektoniska plattor), jordskorpans hållfasthet och nedbrytningen av ytan (till exempel genom erosion och vittring). Eftersom glaciärer fördjupar dalgångar har de ansetts avlasta bergstoppar och skapa ett större isostatisk landhöjning.

Men om det inte hade funnits glaciärer i de högsta bergskedjorna hade bergen troligtvis varit ännu högre, visar numera en rad artiklar, bland annat en av David Egholm med flera i Nature. Glaciärers eroderande kraft kan vara så pass stor att de håller takten med de tektoniska processerna.

Det kan liknas vid en cirkelsåg över snögränsen. Berg blir generellt sett inte högre än 1500 meter över snögränsen. Därför är ofta bergskedjor högre nära ekvatorn, där snögränsen är högre.

Den animerade illustrationen nedan visar hur cirkelsågen fungerar:

Vi har även glaciärer att tacka för de vackra landskap som finns i till exempel i Norge och Yosemite. Glaciärer skapar speciella formationer som fjordar, U-dalar, nischer och horn. Fingeravtryck i landskapet av glacial erosion, som finns på många platser runt om i världen, där glaciärerna för länge sedan lämnat området.

Hur alpina glaciärer formar landskapet. Källa: Earth av Tarbuck och Lutgens (2005).