Insiderrapport från IPCC:s möte i Stockholm

På den här oansenliga platsen gick mötet av stapeln. Stolt Södermalmsbo!

Den 23-26 september hade IPCC, FN:s klimatpanel möte i Stockholm, för att enas om den första delen i den femte rapporten, som beskriver klimatforskningen de senaste sju åren. Mötet uppmärksammades mycket i media, där bland annat SVT sände live från presskonferensen på fredagen (se klippet ovan). Jag arbetade som lokal personal under mötet, en möjlighet jag fick som polarforskare, medlem i nätverket APECS. Min huvudsakliga uppgift var att hålla koll på talarordningen åt ordförande bland de över 300 delegaterna från 110 länder, som genom konsensus skulle bestämma formuleringen av den 30 sidor långa sammanfattningen till beslutsfattare.

Koll på talarordningen

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men jag blev väldigt imponerad av hur mötet sköttes och speciellt av Thomas Stocker, ordförande för arbetsgruppen, verkligen en expertförhandlare, även om han också är forskare i botten. Han var en otroligt bra lyssnare samtidigt som han skulle hålla många bollar i luften och driva mötet framåt utan att något land kände sig överkört.

Varje land hade en skylt med sitt namn på (så kallad flagga) och när ordförande och den ansvarige forskaren för det aktuella stycket hade förklarat innebörden och de senaste ändringarna av texten öppnades golvet upp för kommentarer. Länderna ställde sin skylt på högkant när de ville ha ordet. Det gällde att vara uppmärksam och att hela tiden röra sig runt i kongresshallen, så att man inte missade någon flagga.

Konsensusbeslut
Ibland klubbades texten igenom snabbt, ibland tog det längre tid och många (uppemot 10 länder som mest) hade synpunkter på samma gång. När förhandlingarna körde fast ordentligt tillsattes en arbetsgrupp som fick arbeta fram ett nytt textförslag parallellt med mötet. Det körde fast ordentligt första dagen och vi var alla oroliga att vi inte skulle hinna klart i tid (se tidsbarometern nedan)!

Några delegater blev lite irriterade på varandra, då de tyckte att vissa länder fokuserade för mycket på detaljer istället för att se helheten och vikten av att bli klara i tid och att ha tillit till forskarna, som hade lagt ner mycket arbete på texten. Men fördelen med konsensus överväger alla nackdelar. I slutändan kunde alla länder ställa sig bakom dokumentet, inklusive länder som Saudiarabien och Ryssland.

Sista dagen höll mötet på hela natten för att hinna klart och dokumentet kunde till slut godkännas i sin helhet klockan åtta fredag morgon, två timmar innan presskonferensen.

Nedan är några bilder från mötet. Ett minne för livet helt klart! Jag hoppas nu att världens politiker tar till sig allvaret i budskapet och att FN:s klimatmöte (COP 19) i Warszawa i november kan besluta om ett bindande avtal för alla världens länder.

Hela rapporten The Physical Science Basis, inklusive sammanfattningen, finns att ladda ner från IPCC:s hemsida: www.ipcc.ch

Himalayas glaciärer mäts med gravitation

GRACE, med sina två tvillingsatelliter.

En ny studie i Nature, av Thomas Jacob med flera, har fått stort genomslag i nyheterna de senaste dagarna och har även väckt intresse bland forskare, då den visar att Himalayas glaciärer inte minskat i massa de senaste tio åren, som man tidigare trott. Studien är gjord med hjälp av GRACE, som mäter förändringar i jordens gravitation.

GRACE består av två tvillingsatelliter, med ett avstånd på 220 km från varandra och som har en omloppsbana 500 km ovanför jorden. Gravitationen mäts av förändringarna i avståndet mellan de två satelliterna.

Trodde du att jorden var rund? GRACE mäter förändringar i jordens gravitation.

Himalaya, som har 30 procent av världens glaciärer, har endast en mindre andel av den totala ismassan, där Antarktis och Grönland utgör största delen. Himalaya har trots det kallats jordens tredje polarområde på grund av det kalla och torra klimatet.

Många glaciärer i Himalaya är belägna på höga höjer och på den tibetanska högplatån. De har inte minskat nämnvärt i omfång enligt studien. Däremot finns det glaciärer i Himalaya på lägre höjder, som minskar och de kan skapa lokala problem med vattenförsörjningen.

Komplexa samband
Glaciärers respons på klimatet är komplext och hänger inte bara ihop med temperaturförändringarna, utan även med nederbördsmängden. Förändrade monsunmönster och ökad nederbörd i form av snö i Himalaya, kan mycket väl kompensera för ett varmare klimat.

Glaciärer kan också täckas av sten och grus, som isolerar dem från varmare luft. GRACE satelliterna skickades upp i omlopp 2002 och studien baseras på åtta år, 2003-2010. Det behövs längre studier för att dra slutsatser om den långsiktiga trenden (klimat brukar definieras som tidserier på minst 30 år).

Bristfällig data
Studien har publicerats tillsammans med en artikel av Jonathan Bamber, som sätter in studien i sitt sammanhang. Han skriver att det finns mer än 160 000 glaciärer och istäcken på jorden. Färre än 120 av dessa har fått sin massbalans beräknad (beräkning av den årliga förändringen i massa).

Att använda dessa 120 glaciärer för att säga något om de totalt 160 000 glaciärerna på jorden, ger ytterst osäkra resultat. Därför är mätningarna med GRACE uppskattade. Dessvärre kommer satelliterna ramla ner från himlen inom de närmaste åren och det kommer inte någon ny liknande satellit på ett bra tag.

Studien är speciellt ett uppskattat bidrag till kunskapsluckorna, som finns kring Himalayas glaciärer. Studien i övrigt visar att de stora ismassorna, som finns i Alaska, Patagonien, Antarktis och Grönland alla visar en negativ trend. Även i Alperna där det även finns många lokala studier, minskar också glaciärerna.

Mer info om studien och uttalanden från andra forskare, finns i denna artikel av the Guardian.

Kändisar på TV

Radararbete utfört från kajak på Petermann Glacier. Foto: Nick Cobbing / Greenpeace

Sista delen av BBC:s serie Frozen Planet har nu gått i Storbritannien, som jag skrivit om tidigare i bloggen. Avsnittet filmades från den delen av Grönlands inlandsis där mitt projekt håller till. Själv var jag inte uppe på isen just då, men några kända ansikten kom med i TV.

Inför visningen av programmet gjorde mina walesiska kollegor på Aberystwyth University en hemsida för att informera lite mer om forskningen för TV-tittaren. På hemsidan finns många fantastiska bilder (som den ovan) och filmer från olika platser på Grönland. För att komma till hemsidan klicka här!

Matt klättrar First Price Models E2 6a i närheten av Uummannaq. Foto: Sam Doyle

För er klätterintresserade, finns det även lite info på hemsidan från när Sam och några vänner till honom klättrade längre norröver på Grönland, vid Uummannaq. Mer om det kan ni läsa här.

Någon som blir sugen på att åka till Grönland och klättra? Det blir i alla fall jag!

P.s. Frozen planet visas på SVT med start 1 januari 2012.

Bloggens bokslut

Jag har bloggat i ungefär ett år nu och tänker att det är dags att utvärdera. Jag skriver mycket för min egen skull (som en dokumentation av doktorandtiden) och för vänner och familj och det är svårt att veta vad andra tycker. Därför är det lite extra roligt när någon jag inte känner länkar till bloggen.

Naturskyddsföreningen

I senaste numret av Naturskyddsföreningens medlemstidning (nr. 5, 2011) har min blogg kommit med på ett hörn i artikeln Bli en Tarzan i bloggdjungeln av Mona Wallin. Artikeln är en introduktion till vad bloggande handlar om och ger tips på bra miljöbloggar att läsa. Det finns en länk till polarbloggen i högerspalten under ett stycke som lyder:

Engagerade personer och projektbloggarEn blogg kan också vara ett bra sätt att rapportera om ett projekt, så väl privat som yrkesmässigt. De här tre bloggarna är exempel på det.

www.jliman.blogspot.com

polarbloggen.blogspot.com

www.katarinasprojekt.se

Jättekul att komma med där! Det finns en lång lista med andra bloggar, som du hittar i den digitala versionen av artikeln.

Ekoturismföreningen
I våras blev jag även kontaktad av Ekoturismföreningen, då de hade länkat till mitt blogginlägg Hundspann och turismens paradox i nyhetsbrevet Mars 2011: Nytt, tyckt & bloggat. Just det blogginlägget har också varit ett av de inlägg som lästs mest, efter inlägget om Reinhold Messner. Kanske har jag Ekoturismföreningen att tacka för det?

Jag vet att det finns många där ute i cyberrymden som är mycket bättre på det här med bloggande än jag. Jag tar tacksamt emot synpunkter på hur jag kan bli bättre!

Fel nu igen?

Times Atlas karta (till vänster) stämmer inte med hur Grönlands inlandsis ser ut från rymden (till vänster).

Hemkommen från Italien hittar jag sextio meddelanden i min inbox, som handlar om en enda sak. Forskare upptäckte att det saknades ett stort stycke av Grönlands inlandsis (spetsen till höger mitt i bilden) i den nya upplagan av Times Atlas.

Enligt kartan skulle inlandsisen förlorat 15% av sin massa sedan 1999, en yta lika stor som Storbritannien och Irland tillsammans.

De sextio meddelandena kom från forumet Cryolist, som samlar forskare inom området och det var många frågor i luften: Varifrån hade datat kommit? Hur kunde det bli så fel? Ska detta bli en ny climategate?

Till allas lättnad visade det sig att det var ett fel gjort av bokförlaget. De kom sedan med en rättelse:

Vi fick fram statistiken genom att jämföra omfattningen av inlandsisen mellan den 10:e och 13:e utgåvan (1999 jämfört med 2011) av atlasen … Detta gjordes utan att konsultera forskarna inom området och var felaktig. Vi ber om ursäkt för detta och kommer att rådfråga forskare  eventuella offentliga uttalanden i framtiden.

Ibland blir det fel. Det får vi leva med. Men förlorar inte Grönland massa, undrar du kanske nu. Jo, men inte i den omfattningen.

Mer om dramat kan du läsa här.

En bra artikel i New York Times

Vetenskapsjournalistik kan vara mycket bra ibland (och mindre bra andra gånger). Ett exempel på en bra artikel är As Glaciers Melt, Science Seeks Data on Rising Seas New York Times den 13 november. Den handlar om havsnivåhöjningen och forskningen på Grönland. Journalisten Justin Gillis, besökte Grönland och pratade med många forskare inom området.

Havsnivåerna kommer stiga mer än beräknat
Forskningen har flyttat fram sin ståndpunkt ganska mycket sedan den senaste IPCC-rapporten publicerades 2007, när det gäller stigande havsnivåer. Nu antas det vara en havnivåökning med en meter fram till 2100 (se en artikel i Nature angående detta) och därefter en fortsatt ökning. Fortfarande finns det många frågetecken kring nyckelprocesserna och det som oroar många forskare är att en omfattande avsmältning av inlandsisen kommer att bli ett faktum innan politikerna börjar begränsa utsläppen i större skala.

Till artikeln finns även en kort film:
http://graphics8.nytimes.com/video/players/offsite/index.html?videoId=1248069290884