Jostedalsglaciären

P8010991.JPG

Sommaren är över och jag är tillbaka på kontoret i Tromsö. Men vad gör en glaciolog under sin semester? Jo, jag tog chansen att besöka en glaciär i Norge, eftersom det finns så många som 1 600 glaciärer i landet. I juli paddlade jag kajak över en sjö till den kalvande fronten av Jostedalsbreen, en glaciär som ligger mellan Bergen och Trondheim (”breen” betyder glaciär på norska).

Jostedalsbreen är den största glaciären på kontinentala Europa med en total yta på 480 kvadratkilometer. Många av de norska glaciärerna drar sig tillbaka snabbt och plasten kommer inte vara densamma den dagen jag kommer dit igen.

jostedalsbreen-1

 

 

 

Påsktur bland Rogenmoränerna

 Över påsken har jag varit iväg på en fem dagars skidtur i Gränslandet, området kring Rogen-Femundsmarka-Långfjället på gränsen mellan Dalarna och Härjedalen. Jag har tidigare bara varit vid Grövelsjöns fjällstation och var intresserad av att gå över gränsen in i Norge.

Hanna och jag tog dalatåget till Mora och hoppade där på bussen till Grövelsjön. Från Grövelsjön gick vi in i Norge till Svukurisset, som är en pittoresk gammal fjällgård med timrade hus och grästak. Där fanns inget självhushåll utan vi bjöds på en förstklassig påskmiddag med norska specialiteter som lefse, bacalao (gryta på klippfisk) och flatbrød. Till efterrätt fick vi ris à la malta. Nu var vi laddade för att skida över de brantaste fjäll!

Vi såg ingen järv, men många spår.
Vår bostad vid Svukurisset.

Femundsmarka nationalpark
Dagen därpå skidade vi vidare norrut till Røvollenstugan. Området vi befann oss i var Femundsmarka nationalpark, ett skyddat område med många fiskrika sjöar och häckningsplatser för fåglar, som ligger öster om Norges tredje största sjö Femund.

Karta över Gränslandet. (klicka för större bild)

Røvollen var en självbemanningststuga, där vi var helt allena, förutom två norska killar som tältade en bit bort. Var är alla människor? undrade vi. Solen sken dagarna i ända och landskapet låg öde.

I Norge finns det många självbemanningsstugor där det enda du behöver göra i förväg är att beställa en nyckel för att kunna låsa upp. Det är samma nyckel till alla DNT-stugor i hela Norge. Betalar för övernattningen gör du genom att fylla i en fullmaktsblankett med ditt kortnummer som du lämnar i ett kassaskåp. Smidigt.

Ensamma i stugan eldade vi för kråkorna och tittade på den fantastiska stjärnhimlen i den kolsvarta natten. Det var kalla nätter med nedåt -25 grader, så det var skönt att sova i den eldade stugan.

Tredje dagen skidade vi österut över skogsmarkerna mot Sverige igen. Målet var Rogensjön och som tur hittade vi ett hundspannspår vi kunde följa. För det vi inte hade räknat med var de omfattande moränryggarna som sträckte sig som väghinder över landskapet med små sjöar och näs mellan dem.

Det var svårforcerad mark där moränryggarna bestod av blockterräng i ett bågformat labyrintmönster. Det var lätt att tappa orienteringen. Vi följde rallybanan som hundspannet hade lämnat efter sig och det blev turens tuffaste träningspass.

Rogenmorän bakom träden.
Rogenmorän bakom träden.

Formationerna är väldigt karakteristiska för området och kallas Rogenmoräner, efter sjön Rogen, som vi var på väg till. Begreppet är en geomorfologisk term även internationellt (kallat Rogen moraine på engelska), då formationen förekommer på andra ställen i världen, som i Skottland och i Kanada. Men det var i Härjedalen, som formationen först beskrevs.

När jag skidade genom området funderade jag mycket över hur landskapet egentligen hade bildats. Formationerna består av bågformade blockryggar och är ca 20-40 meter höga, 100 meter breda och uppemot 1 km långa och ligger vinkelrätt mot dalgången. De formar ett vackert böljande mönster i landskapet.

Rogenmorän fotograferad från en satelit.
Rogenmorän fotograferad från en satelit.
Olika teorier om uppkomsten

Jag är inte den första som funderat på hur de egentligen bildats. Det har forskare de senaste hundra åren klurat på. Först trodde man att de bildats vid inlandsisens kant, som en ändmorän, där blocken tryckts fram och deponerats. Senare teorier har varit att materialet bildats på grund av begravda kvarlämnade isblock, så kallade dödisar. När isblocken så småningom smält har de bildat gropar i landskapet. Men dessa teorier har idag övergivits.

Nu tror de flesta att Rogenmoränerna bildats under isen, av att isen gled fram över marken och omformade det som fanns där innan. De ligger vinkelrätt mot isens rörelse och bildades under inlandsisens centrala delar där isen var bottenfrusen och bröt loss block från berggrunden. Men mekanismen för hur de har bildats är än idag okänt och debatteras i den vetenskapliga litteraturen. Det finns några olika teorier, som jag inte kommer gå in på här. Kanske har isen ändrat riktning, som i bilden nedan? Vill du läsa mer om de olika teorierna som finns idag, kan du klicka på källan under bilden som leder till en kanadensisk sida, som ger en kortfattad sammanfattning med referenser.

En teori om hur Rogenmoränen bildats. Källa: Canadian Landform Inventory Project
En teori om hur Rogenmoränen bildats.
Källa: Canadian Landform Inventory Project

När vi väl hade tagit oss igenom moränerna och kom fram till Rogensjön var vi ganska trötta. Nu återstod endast en 12 km lång skidtur över sjön till Rogenstugan, där vi skulle bo för natten. Trött i benen, måste det varit den längsta sjön jag någonsin skidat över. Den tog aldrig slut! Men när vi väl kom fram väntade en eldad bastu på oss.

Påskafton i Rogenstugan.
Påskafton i Rogenstugan.
Den oändligt långa Rogensjön.
Den oändligt långa Rogensjön.

Åter på svensk mark träffade vi genast på lite fler människor, men det var fortfarande bara några enstaka här och där, och det var mest tyskar. Vill man undvika att trängas i Jämtlandsfjällen över påsken kan jag verkligen rekommendera Gränslandet! Sista dagen skidade vi söderut över fjället till Grövelsjön för att ta tåget hem.