Grönlandsisen vid värmeperioden Eem

Neem, Grönland.

Naturliga cykler av glaciationer (kalla perioder med stora inlandsisar) har inträffat under de senaste miljoner åren och varat cirka 100 000 år, drivna av förändringar i jordens geometriska omloppsbana, med kortare värmeperioder på cirka 15 000 år mellan nedisningarna. Under den varma interglaciala perioden Eem (130 000-115 000 år sedan) var det 8 grader varmare än idag och havsnivån cirka 4-8 meter högre. Den perioden brukar ofta användas som en analogi till dagens klimatförändringar.

I en artikel publicerad i Nature i januari, försöker iskärnsforkare från Centrum för is och klimat i Danmark (som jag nämnt tidigare här på bloggen), kartlägga hur stor inlandsisen var under den tiden. Deras resultat visar att inlandsisen på Grönland inte var så liten under värmeperioden som man tidigare trott:

”Även om den varma perioden Eem var en period då haven var 4-8 meter högre än idag, var inlandsisen i nordvästra Grönland bara några hundra meter lägre än den nuvarande nivån, vilket indikerar att bidraget från den grönländska inlandsisen var mindre än hälften av den totala havsnivåhöjningen under denna period”, säger Dorthe Dahl-Jensen, professor vid Niels Bohr-institutet vid Köpenhamns universitet, och ledare av Neem-projektet.

”Den goda nyheten är att den grönländska inlandsisen inte är lika känslig för den globala uppvärmningen som tidigare antagits. Den dåliga nyheten är att om Grönlands istäcke bara har bidragit med mer än ett par meter så måste Antarktis ha varit ansvarig för en betydande del av havsnivåhöjningen”.

Det gäller dock att inte dra för snabba slutsatser av detta och frågan är hur bra värmeperioden Eem är som liknelse för det som kommer hända i framtiden med den antropogena klimatförändringen.

I projektet ingår även en doktorandkollega till mig från Uppsala universitet, Anna Sturevik Storm och hon tittar på halten av beryllium-10 i iskärnan. Den kosmogena isotopen kan berätta om tidigare förhållanden på jorden, ungefär hur starkt det jordmagnetiska fältet var, hur aktiv solen var och hur klimatet varierade.

Fler bilder från när Anna var på Grönland kan ni hitta på vår hemsida på Uppsala universitet.

Anna samlar in Beryllium-10 vid NEEM.

En snöboll stor som jorden

Tanken på att det för 700 miljoner år sedan var så kallt att hela jorden var som en enda stor snöboll är fascinerande.

Forskare är oense om jorden var en enda stor snöboll eller om den mer såg ut som en slaskboll, med en del öppet vatten. Men i vilket fall så var det otroligt kallt på jorden, med en medeltemperatur på -50 grader. Det var först efter långvariga vulkanutbrott, som halten av koldioxid ökade i atmosfären och gjorde att jorden så småningom kunde tina upp.

Bevis för snöbollsteorin är bland annat att det i namibiska öknen finns flyttblock, som skapas när glaciärer smälter. Förekomsten av flyttblocken är svåra att förklara på något annat sätt än att hela jorden var täckt av is.

Det finns även forskare som tror att snöbollsjorden var förutsättningen för att djur utvecklades på jorden, då den stora omfattningen av glaciärer gjorde att mycket fosfor eroderade och hamnade i haven. Höga fosforhalter behövdes för att djuren skulle utvecklas. Just för 500 miljoner år sedan uppstod plötsligt tusentals nya djurarter. De extrema klimatförändringarna satte fart på evolutionen.