Harvey firar ner för att kolla om sprickan är tillräckligt smal för att kunna höra över med pistmaskin.
Nästan hela Antarktis är täckt av is, vilket innebär att de flesta glaciärerna flyter ut i havet, där de bildar shelfisar som i sin tur kalvar isberg ut i havet. Den flytande shelfisen varierar i höjd på grund av tidvatten, atmosfärstryck och andra havsprocesser. Området där isen övergår från att vara i kontakt med berggrunden till fritt flytande i havet kallas grundningszon (grounding zone på engelska).
Området är vanligtvis flera kilometer brett. I området kan det finnas många glaciärsprickor på grund av spänningar i isen. På bilden inspekterar Harvey, vår säkerhetsansvarige, bredden på en sådan spricka. Om sprickorna är för breda för att korsa säkert, måste vi fylla igen dem med snö, vilket kan ta flera dagar. Då sprickorna ofta är översnöade söker vi först efter dem med en högfrekvent radar monterad på pistmaskinen.
Nivlsisen är området i Drottning Maud Land där vi var ute på den sex veckor långa expeditionen. Troll och Maitristationerna syns även på kartan.
Nu är vi tillbaka i Norge efter ett lyckat fältarbete i Antarktis. Nedan är lite bilder från tiden vi var ute i fält. Vi flög först från norska Trollstationen till Maitristationen, som ligger brevid Novo, en rysk bas med landningsbana. Därifrån förberedde vi oss i några dagar för att åka ut i på den sex veckor långa expeditionen. Bland annat tränade vi på glaciärräddning med indierna. Mer beskrivning finns till varje bild.
Här tränar jag glaciärräddning med Bhanu.
Lastning av flygplanet som vi ska ta till Novo Airfield.
Hela gänget från Norska Polarinstitutet innan avresa från Troll.
Flygningen från Troll till Novo flög vi längs en bergskedja, här ser vi berget Ulvtanden.
Vi fick skjuts med en arktisk jeep från flygplatsen indiska stationen.
Anländer till Maitri stationen.
Staty av Mahatma Gandhi i entren till stationen.
Thomas i korridoren på Maitristationen.
Stationsledaren på Maitri fick ett emblem från Norska Polarinstituttet. Till vänster är Thamban, projektledare för den indiska delen och till höger Kenny, från Norska Polarinstitutet.
Vi bodde i en liten stuga som hette ”Annapurna”, alla stugor hade bergsnamn.
Hela gänget som ska med på expeditionen framför Maitristationen
Ute i fält åkte vi till två platser där vi hade basecamp. Där gjorde vi olika geofysiska mätningar och indierna tog en ca 100 m lång iskärna för att studera det regionala klimatet de senaste 1000 åren.
Nu har vi lämnat station och är ute på blåisen på inlandsisen och är på väg mot kusten.
Nere på shelfisen.
Här korsar vi shelfisen.
Långt bort i horisonten kan vi se isberg ute på havet.
För att komma upp på ishöjden måste vi korsa ”groundingline” där det är mycket sprickor pga skjuvkrafter i isen
Harvey firar ner för att kolla om sprickan är tillräckligt smal för att kunna höra över.
En spricka var för bred så den fick Thomas skyffla igen med snö
Midnattsol över shelfisen
I lägret gör vi oss redo för att mäta höjden med gpser monterade på skotrarna
Vårt camp med en gps som fungerar som basstation.
Campet.
Våra tält med skydd mot vinden.
Jag ritar en gradskiva på en plywood for att göra speciella radarmätningar i olika vinklar, för att studera strukturen i isen.
Indierna jobbar nattid med att borra efter is.
Bhanu redo för afterwork.
Varje dag planlägger vi hur vi ska jobba i olika team.
Thomas mäter den exakta positionen av en glaciärstake med gps.
Utsikt ut över havet mot norr.
Utsikt mot öster ut över Nivlisen shelfisen.
Utsikt mot öst.
Tältet mitt med vår maskot Ernie.
Glaciärradarn monterad på en pistmaskin
Vi lämnar vårt första basläger och beger oss ner mot shelfisen igen.
Mätningar på shelfisen i ett sprickområde, så vi måste jobba inknutna.
Vi gräver ner en radar för att den ska mäta smältningen under shelfisen under hela vintern.
Radarantennen.
Vårt andra basläger där jag satte upp en väderstation som ska mäta under hela vintern.
Det ser ju väldigt soligt och fint ut på bilderna, men vi hade också dåligt väder och då fick vi stanna i lägret och ta det lugnt. Vi byggde en igloo med indierna, det tyckte det var kul. Och så hade vi lite festligheter några dagar. Den indiska maten var fantastisk!
Harvey bygger igloo med indierna.
Thomas har afterwork med Ernie.
Krishnamoorthy lagar mat i köket.
Pakora, fristerad ost och grönsaker
Hela teamet framför ena kontainern.
Hela teamet framför igloon
Palak paneer, ost och spenat
Jag får kurs i hur man gör chapati av kocken Gajendra.
Vi fick besök av några adeliepingviner en dag.
Vi åkte tillbaka till Maitristationen strax efter jul. Då hade blåisen smält och det var stora sumpområden med vatten. Vi hade oturen att köra vi fast med några pistmaskiner, men som tur var det bara 3 mil från Maitristationen, så de kom och hjälpte oss. Väl tillbaka på station var det skönt med en varm dusch och vi avslutade med nyårsfirande innan vi åkte tillbaka till Norge igen.
Vi körde på natten tillbaka till Maitri stationen, men det var ändå blött.
Smältkanaler på isen som är svåra att korsa.
Vi körde fast och här går Krishnamoorthy med lådor på fötterna för att inte sjunka ned.
Tillbaka på stationen.
Labbar vid sjön nära stationen.
Iskanten vid stationen.
Kockarna på stationen.
Kir, en indisk efterrätt.
Flygningen tillbaka till Troll.
Stabben, ett karakteristiskt berg nära Troll.
Urlastning av Twinotterflyget vid Troll landningsbana.
Tillbaka på station var det skönt att få duscha och tvätta lite kläder.
Nyårsfirande på Troll innan vi reste tillbaka till Norge.
Nu finns mitt omfattande dataset, som jag samlade in på Grönland under tre års fältarbete, tillgängligt på nätet i tidskriften Earth System Science Data, för alla att ladda ner gratis (så kallat open access):
Sammanfattning av arbetet på svenska
De ökade temperaturerna i Arktis påskyndar förlusten av landbaserad is lagrad i glaciärer och permafrost. Grönlands inlandsis är den största ismassan på norra halvklotet och lagrar ca 10% av allt sötvatten på jorden, vilket motsvarar 7 meter global havsnivåhöjning. För några decennier sedan var inlandsisens massbalans dåligt känd och antogs ha liten inverkan på havsnivåhöjningen. Utvecklingen av regionala klimatmodeller och fjärranalys av inlandsisen från satelliter under de senaste decennierna har avslöjat en betydande massförlust.
För att förutse vilken inverkan inlandsisen har på framtida havsnivåhöjningar är det viktigt att förstå de fysikaliska processerna som styr dess massbalans och rörelse. I sydost och de centrala västra delarna av inlandsisen domineras massförlusten av dynamiska processer i isströmmar som kalvar i havet. Massförlusten i de centrala norra, sydvästra och nordöstra delarna domineras av isytans massbalans.
Ytterst lite är känt om hur det hydrologiska systemet ser ut under inlandsisen. Hur väl det hydrologiska systemet är utvecklat under inlandsisen avgör vattnets påverkan på isrörelsen. Efter decennier av teoretiska och empiriska studier börjar vi först nu förstå de olika processer som ingår i den otillgängliga subglaciala miljön och fältobservationer behövs för att testa teorier om subglaciala processer. Genom att förstå dynamiken under Grönlands inlandsis kommer det vara möjligt att förutsäga dess framtida stabilitet under ett varmare klimat.
Botten- och istjocklek från västra Grönlands inlandsis. Källa: Lindbäck et al. (2014) ESSD
Jag har i datasetartikeln fokuserat på markbaserade radarmätningar för att kartlägga den subglaciala topografin för en landbaserad del av den västra inlandsisen. Denna kunskap är en viktig förutsättning för att kunna modellera den subglaciala hydrologin. De högupplösta kartorna av istjocklek och bottentopografi innehåller tillräckligt med detaljer för ett brett spektrum av studier och kan bidra till förbättringar i framtida modellering av inlandsisen och subglaciala studier i området.
En av de största kanjonerna i världen har upptäcks under Grönlands inlandsis och publicerades i dagarna i tidskriften Science. Den sträcker sig 750 km under isen och är uppemot 800 meter djup och har aldrig setts av människor då den är täckt av inlandsisen. Den formades av fluvial erosion (av en flod) innan isen bildades för mer än fyra miljoner år sedan.
Forskare från the British Antarctic Survey har under de senaste åren kartlagt hur bottentopografin ser ut under Grönlandsisen, med hjälp av flygburen radar. Det här vad jag också jobbar med, fast för en mindre del av västra Grönlandsisen. Jonathan Bamber och hans kollegor har gjort en karta över hela Grönlandsisen botten, genom att sammanställa alla tillgängliga dataset.
Den Gömda Dalen, som den kallas, är längre än Grand Canyon i Arizona. Den slingrar sig från mitten av Grönland norrut till kusten. Idag ligger det en isström över dalgången, som dränerar inlandsisen. Inlandsisen är som mest 3 km tjock i de inre delarna och tynger ner berggrunden. I dagsläget ligger kanjonen 200 meter under havsytan, men skulle ligga 500 meter över havet om isen försvann på grund landhöjningen.
Mer om detta kan du läsa i en artikel publiderad i BBC (på engelska) där det även finns ett bra filmklipp där Jonathan Bamber intervjuas. Han säger bland annat (min översättning):
Med satellitbilder tillgängliga på en mobiltelefon skulle vi kunna anta att jorden helt har kartlagts, men det finns helt klart mycket kvar att upptäcka. Vi är otroligt glada över detta – det är verkligen en ”once-in-a-lifetime” upptäckt att hitta något i denna skala ”
