Tankar om möten på semestern

Emma och Johanna på väg mot Sylmassivet. Storsylglaciären ligger uppe till vänster under Storsylen.
Emma och Johanna på väg mot Sylmassivet. Storsylglaciären ligger uppe till vänster under Storsylen.

Ledigt en långhelg för att åka till Sylarna på en alpin tjejträff med nätverket Girls Get Higher. Sylarna ligger i Jämtlandsfjällen och där finns även en liten glaciär, Storsylglaciären, som vi gick förbi i fredags på väg mot Storsylen (1743 m.ö.h). Glaciären är en av Sveriges sydligaste glaciärer med en yta på 200 kvadratmeter. Sveriges allra sydligaste glaciär ligger vid Helags, några mil söderut och är ungefär dubbelt så stor. Framtiden får utvisa om dessa småttingar kommer överleva klimatförändringarna.

Ett oväntat möte i paradiset
På Sylarnas fjällstation träffade jag av en slump Jennie Dielemans, författare och journalist, som även var där för att åka lite skidor. Det var ett kärt återseende, då hon verkligen är en engagerad person som jag ser upp till. Jag träffade henne för några år sedan genom nätverket Schyst resande. Hon har bland annat skrivit boken Välkommen till paradiset (2008), som handlar om turismens påverkan på miljö och människa. Det är verkligen en tankeväckande bok som alla borde läsa.

Frågan om turismens hållbarhet har kommit upp igen i debatten de senaste veckorna, framförallt när det gäller att semestra i diktaturländer. Veckans Tendens i P1 handlade om just detta under temat Rör inte min semester, där även Jennie blev intervjuad.

Exkluderande all-inclusive
Vi hann tyvärr inte prata så mycket på Sylarna, men hon berättade i alla fall lite om detta och om hur all-inclusive resorna, som innan var en liten företeelse, nu har ökat med 50 procent och utgör uppemot 20 procent av resandet. Detta tycker jag är oroväckande.

Jag kan förstå att folk tycker det är bekvämt att åka på den sortens resor. Att inte behöva oroa sig för att resa på egen hand i ett främmande land, att kunna ligga på stranden ifred utan försäljare och att slippa se fattigdomen. Men genom att åka till dessa semesterparadis, gör man istället situationen ännu värre för människorna i landet. Hotellen ägs av utländska resejättar och stränderna tillhör inte längre lokalbefolkningen.

Uppgivenhet eller framtidstro
Vad det är som gör att vi privilegierade svenskar, som till vardags försöker leva miljömedvetet, släpper allt på semestern? Anser vi oss ha det så stressigt och jobbigt till vardags att vi är värda det på andras bekostnad? Tar vi semester från vårt etiska jag?

Jag hoppas inte det. Jag hoppas att vi vill välja miljövänliga och socialt försvarbara semesteralternativ bara möjligheten finns. Men än så länge verkar inte alternativen och intresset vara så stort. Jennie sade att hon stundtals tycker det är tungt att jobba med dessa frågor och jag kan inte annat än att hålla med.

Är det inte deppigt att jobba med klimatfrågor? undrade Tanja som var med i Sylarna.

Jo, det är klart. Ibland är det tungt, men oftast känns det ändå meningsfullt och roligt. Jobbigare är det när jag ska välja vart jag vill åka på semestern.

Vetandets värld om morbidturister och kvinnohot

vet

Sveriges Radios reporter Gustaf Klarin besökte Grönland och gjorde fyra annorlunda radioprogram om klimatförändringarna och påverkan på det grönländska samhället, för Vetandets värld.

Länkar till programmen:
Klimatjournalistiken bingo för Grönland

Grönlands olja enar, uranet splittrar

Blåare Arktis, grönare Grönland och gladare bönder

Kvinnorna större hot än klimatförändringarna?