The Thing

Bild från filmen The Thing.

För 100 000 år sedan kraschade ett utomjordiskt fordon på Antarktis. Flera år senare hittar forskare fordonet och börjar spränga ut det ur isen. En liten bit längre bort hittar de något som var ombord och tar in det i värmen för undersökningar. Monstret tinas upp och dödar alla forskarna. Monstret har en förmåga att först döda och sedan kopiera sitt offer. Forskarna har ingen aning om vem bland dem som det har kopierat.

Det är handlingen i science fiction-filmen The Thing från 1982. Den har kommit upp på tapeten nu när de ryska forskarna vid Vostok inte har hört av sig på över en vecka. De borrar ner till en sjö under inlandsisen, som inte varit i kontakt med atmosfären på flera miljoner år. Förhållandena i sjön liknar Saturnus och Jupiters istäckta månar.

Transport till Vostok.

Vi vet inte vad som väntar oss där nere, sade den ryska forskningschefen Valery Lukin för en månad sedan.

Forskarvärlden följer med spänning hur det går med borrningen. Tiden börjar rinna ut och den antarktiska sommaren är snart slut. De har bara några dagar på sig att lämna stationen. Sedan kan temperaturerna snabbt sjunka till under -70 grader.

Förra sommaren hann de inte borra hela vägen ner till sjön, vilket jag skrev om i ett tidigare inlägg. I år verkar det också vara ont om tid. Troligtvis jobbar de dygnet runt och har därför inte tid att höra av sig till omvärlden. Får vi hoppas…

Se filmtrailern nedan eller läs om nyheten här.

Spännande kapplöpning mellan forskare på Antarktis

Hinner britterna först?

Det pågår en kapplöpning mellan Ryssland, England och USA om vem som först ska komma ner till de isolerade sjöarna, som finns flera kilometer under inlandsisen på Antarktis.

Jag har tidigare skrivit i bloggen om ryska forskare, som försöker ta sig ner till sjön Vostok på östra Antarktis. Deras försök fick avbrytas under förra säsongen då sommaren tog slut och förhållandena vid Vostok, världens kallaste plats, blev för svåra. De planerar att fortsätta borrningarna i december.

Jänkarna fokuserar på Whillands isström på västra Antarktis, men de kommer troligtvis inte ner till sjön under isströmmen förrän nästa år.

Kanske är det några brittiska forskare, som hinner först. De ska borra ner till Ellsworthssjön, också på västra Antarktis, som ligger tre kilometer under isen. De planerar att genomföra borrningen i november. Mike Bentley, glaciolog vid Durham University, som är med i projektet sade till the Guardian:

Om vi ​​kan ta reda på om och när inlandsisen drog sig tillbaka eller om den kollapsade, kan det berätta under vilka omständigheter, som skulle medföra en reträtt av västra Antarktis i framtiden.

Vad som skulle leda till en katastrofal kollaps av Antarktis är mycket intressant. Det är också spännande ifall de hittar några livsformer i sjön.

Att hitta liv i en sjö som har varit isolerad från resten av biosfären i en halv miljon år kommer att berätta mycket om det potentiella ursprunget och begränsningarna för livet på jorden, och det kan ge ledtrådar till livets utveckling i andra utomjordiska miljöer.”, säger Bentley. ”Ifall vi inte hittar något kan det bli ännu mer signifikant, eftersom det kommer att definiera gränser för där livet inte längre kan existera på jorden.

Antarktis är uppdelat i olika territoriella delar och de flesta stater, som har anlagt forskningsstationer på kontinenten har anlagt dem på landområden som man gör anspråk på. Hur detta kan komma sig och om Antarktis historia kan ni läsa på bloggen inom en snar framtid.

14 miljoner år gammal sjö på isens botten

En sjö som varit isolerad i 14 miljoner år på botten av Antarktis inlandsis, kommer snart att nås för första gången. Glaciologer håller just i denna stund på att borra ner till sjön, som ligger fyra kilometer under isen, för att ta vattenprover. Vad som gömmer sig där nere i djupet är det ingen som vet.

Rysk forskningsstation
Sjön heter Vostok och ligger under en rysk forskningsstation med samma namn på östra Antarktis. Stationen ligger på jordens kallaste plats, med uppmätta temperaturer på -89 grader. Vostoksjön är gigantisk, 250 km lång, 50 km bred och 800 m djup och kan jämföras med Ontariosjön i Nordamerika. Den upptäcktes 1996 och sedan dess har man hittat uppemot 150 subglaciala sjöar under isen på Antarktis.

Sjöarna bildas när vatten smälter av värmen från berggrunden och det stora trycket under isen. Om sjöarna är tillräckligt stora skapar de ett avtryck på ytan av isen, eftersom isen flyter på sjön. Detta gör att isytan blir helt horisontell. Många av sjöarna är förbundna med varandra och vattenflödet mellan dem kan ha stor betydelse för isens rörelser och hur fort avsmältningen sker i framtiden om temperaturerna fortsätter att öka.

Känslig miljö
Eftersom sjön varit orörd i 14 miljoner år har forskarna varit mycket försiktiga med hur de ska borra sig ner till den. Tidigare planer har stoppats av Antarktissekretariatet (ATS), som bevakar kontinentens miljöfrågor. ATS har varit oroliga att den orörda sjön kommer smutsas ner av borrvätskor. Sjön innehåller även höga halter av syre och kväve, vilket skulle göra att sjön brusade upp genom borrhålet som en skakad läskflaska.

Nu har ATS godkänt en borrningsteknik, där de kommer låta lite sjövatten komma upp i borrhålet, för att sedan frysa till is. Sedan kommer det tas prover på isen nästa år. Det forskarna hoppas på är att hitta levande organismer i vattnet, så kallade extremofiler. Dessa är mycket intressanta för astrobiologer, eftersom det kan svara på frågor om det kan finns liv på Jupiters måne Europa eller Saturnus måne Enceladus, som båda är täckta av is.

Ont om tid
De ryska forskarna är osäkra på när de kommer nå ner till sjön, då sjöns exakta yta inte har gått att fastställa. I dagsläget har de nått ett djup på 3 650 meter och tror sig vara 100 meter från sjöns yta. De kan borra ungefär 4 meter per dag och om de inte hinner ner till sjön innan den antarktiska sommaren är slut, får de fortsätta nästa år.