Global Environmental Change jämför forskaren Steven Suranovic samhällets beroende av fossila bränslen med en individs beroende av cigaretter. Han skriver (löst översatt av mig):
För många anhängare av åtgärder mot klimatförändringarna är det en gåta varför, trots 20+ år av växande bevis på farorna i samband med klimatförändringarna, har det varit väldigt lite framgång i att minska världens kurva av allt stigande utsläpp av fossila bränslen. (…) Forskning visar, till exempel, att människor är evolutionärt programmerade att svara på omedelbara hot, men är dåliga på att anpassa sig till mycket gradvisa förändringar. Snabbare reaktioner är också mer sannolikt när hotet kommer från andra människor, snarare än från naturen, som det är med klimatförändringen.
Suranovic jämför klimatpolitiken med en modell för cigarettberoende. Båda problemen innebär en konsumtion av en gynnsam produkt, som orsakar skadliga effekter i en avlägsen framtid. Det är en stor utmaning att minska användningen av fossila bränslen, då problem kring allmännyttan måste lösas likväl som ett beroendeproblem. Han går igenom erfarenheter i historien av kampanjer mot rökning och försöker dra lärdomar till framtida kampanjer för att minska fossilanvändningen. Slutsatsen är att det är bättre att stimulera användningen av alternativa energikällor än att t.ex. ha en hög skatt på fossila bränslen. Ett högre pris på cigaretter har inte lett till en minskad konsumtion.
I DN påbörjas idag en artikelserie på samma tema under rubriken Min stund på jorden. Harald Welzer, tysk socialpsykolog, skriver i första artikeln att klimatproblematiken kan liknas vid en ”förskjutning” eller bortträngning. Det är ett problem som är så obehagligt att ta itu med, att därför koncentrerar man sig hellre på något annat. Det finns fyra psykologiska skäl till att ingenting händer och jag har jämfört dem med cigarettmodellen i parentes.
- Det är långt tidsavstånd mellan orsak och verkan. (Precis som vid cigarettrökning, tar utvecklingen av cancer många år.)
- Orsakssammanhangen bakom klimatförändringarna är komplexa och mångskiftande. (Alla rökare får inte lungcancer.)
- Det finns ingen bra världspolitik för globala problem. Klimatförhandlingarna är ett genialt system för regeringar att blockera beslut, som inget land egentligen vill fatta. Utifrån framställs det som att politikerna för en kamp för åtgärder mot uppvärmningen. (Kan jämföras med någon som försöker sluta röka. Biverkningarna av att sluta är inte särskilt trevliga, vilket gör att många börjar röka igen.)
- Ämnet är abstrakt och ligger långt ifrån vardagsvärlden. Koldioxid går varken att se eller ta på. Men det abstrakta och komplexa dilemmat gör också att många människor oroar sig. (De är så kallade olyckliga missbrukare enligt cigarettmodellen.)
