Dr. Ice!

Disputationsfest på Västgöta Nation, Uppsala

Tack alla som uppvaktade mig på min disputationsdag! Allt gick bra och det var en av de mest intensiva dagarna i mitt liv. Jag är så tacksam att ha en sån fin familj och vänkrets. Nu har jag snart återhämtat mig och börjat smälta alla intryck från dagen.

Om ett par veckor flyttar jag till nordligare breddgrader och börjar en ny anställning som forskare på det norska polarinstitutet i Tromsö. I november åker jag även till Antarktis med ett amerikanskt forskningsprojekt. Fortsatta rapporter kommer här på bloggen.

Radar med kungligt besök

Då var det dags att hjälpa arkeologerna igen med lite markradar runt kungsgården i Gamla Uppsala, som vi gjorde även förra året, vilket jag skrev om i detta inlägg. I år var det betydligt finare väder och vi använde vår nya barnvagn till radarn, som gjorde det betydligt lättare att köra runt systemet.

Vi kartlade tre områden, med en yta på ca 30 gånger 15 meter, med ett rutnät på 20 cm. Så det blev att köra fram och tillbaka ganska många gånger.

Andra dagen kom kungen på besök. Han var där för att lära sig mer om de arkeologiska utgrävningarna. Han var dock en bit bort, så jag såg inte skymten av honom. Men både Länsstyrelsen och UNT rapporterade om besöket, så han var bevisligen här. Här är även ett inslag från de regionala nyheterna, där de berättar om utgrävningarna.

Kungligt besök. Källa: Länsstyrelsen
Kungligt besök. Källa: Länsstyrelsen

Skattjakt i kohagen

Jag undersöker vattenvägen på två meters djup, med en 250 MHz radar.

Jag har tidigare skrivit i bloggen om att man kan använda markradar inom andra områden än glaciologiska studier, som till exempel arkeologi. Nu var det dags igen. Jag hjälpte arkeologen Kristin Ilves, med att undersöka en gammal vikingahamn i Garn, utanför Uppsala.

Jag använde mig av tre olika antenner, 500 MHz (lilla lådan), 250 MHz (medelstora lådan) och 100 MHz (slangen) för att se olika djupt ner i marken. Ju lägre frekvens desto längre ner når radiovågorna i marken, men med sämre noggrannhet.

Hypotesen kring vattenvägen. Bildkälla: Annika Larsson

På grund av landhöjningen var Uppland och Mälaren på vikingatiden en skärgård och hypotesen är att Garn var en vikingahamn (se projektkälla nedan). Vi undersökte en pir och en vattenväg och letade efter eventuella skeppsvrak, som skulle varit under vattnet på den tiden.

Kristin och jag i vassen. Med hjälp av en 100 MHz radar (slangen som syns nederst i bilden) ser vi ca 25 m ner i marken.

Kristin är från Estland och är doktorand vid Centrum för Östersjö- och Östeuropa studier och Uppsala universitet. I sin forskning har hon specialiserat sig på marinarkeologi med särskild tonvikt på kustområdena, landningsplatser och hamnar i synnerhet.

Frands Herschend, Kristins handledare och professor i arkeologi var också med och hjälpte till. Han var bland annat den som kritiserade filmen Arn för att den var full med historiska felaktigheter (det har t.ex. aldrig funnits några tempelriddare i Sverige).

Frands hjälper till att bära 500 MHz antennen.

Projektkälla: ”The importance of landscape transformation on infra-structures and power distribution in eastern middle Sweden during the last 3000 years” av Annika Larsson.

Radar i surbulleregn

Rickard gör radarmätningar i Gamla Uppsala.

Radar går att använda till mycket. Förutom att använda den i glaciologisk forskning, kan man använda den för skattjakt vid arkeologiska utgrävningar. Tvärvetenskaplig forskning kallas det, när jag fick skjutsa min handledare till Gamla Uppsala, där han skulle göra en radarprofil åt några arkeologer. Dagen till ära var det surbulleregn, ett sånt där regn som är mängder med små, fina, lätta droppar som letar sig in precis över allt, som min vän Anna beskrev det.

Uppsala Universitet och Upplandsmuseet håller på att gräva ut kungsgården i Gamla Uppsala. Syftet är att se hur gårdens byggnation såg ut. Redan har flera överraskande och ovanliga fynd hittats, bland annat järnspiraler och ett handtag till dörrporten.

Kungsgården fanns under vikingatiden och är omnämnd i Snorre Sturlassons berättelser, men ingen vet när gården etablerades, om det var samtidigt som de stora kungshögarna eller tidigare.

Mer info om utgrävningarna finns här.

Blöta arkeologer in action.
Skattjakt!
Några av fynden, en bit av järnspiralen till höger.

Dödis i Uppsala

Min doktorandkollega Carmen vid ett forna tempel vid Hågahögen.

Kan man se spår från inlandsisen i Uppsala? Då solen sken som finast på förmiddagen, var vi på en liten utflykt från min avdelning på universitet och tittade på några sådana spår.

Ett stort hål i marken
Genom Uppsala går det et lång ås i nord-sydlig riktning, som kallas Uppsalaåsen och som sträcker sig från Södertörn söder om Stockholm till Gävle. Det är en rullstensås, som har en lång rygg av avrundade stenar, grus och sand som storlekssorterats och avlagrats av isälvar vid inlandsisens smältning. Mitt i åsen är det ett stort hål och man skulle kunna tro att det varit människor som gjort ingrepp i landskapet och använt gruset, vilket ofta är fallet. Men just denna krater är ett så kallat dödishål, där en bit av inlandisen har täckts av grus och sand efter att isen dragit sig tillbaka. Isen har sedan smält och lämnat efter sig en stort hål i landskapet.

Vi besökte även några fornlämningar i Uppsala och nedan ser ni en bild från ett tempel vid Hågahögen. Fornlämningen är från bronsåldern och då låg platsen vid havet på grund av landhöjningen. Tittar man ut över åkrarna är det inte alls svårt att föreställa sig hur viken såg ut och det verkar ha varit en mycket vacker boplats.